Shem

När Noa var fem hundra år gammal, födde han Sem, Ham och Jafet. [1] Hebr adám [2] De båda orden hava i hebreiskan likhet med varandra.

Och Noa födde tre söner: Sem, Ham och Jafet.

På denna samma dag gick Noa in i arken, så ock Sem, Ham och Jafet, Noas söner, vidare Noas hustru och hans söners tre hustrur med dem,

Noas söner, som gingo ut ur arken, voro Sem, Ham och Jafet; men Ham var Kanaans fader.

Men Sem och Jafet togo en mantel och lade den på sina skuldror, båda tillsammans, och gingo så baklänges in och täckte över sin faders blygd; de höllo därvid sina ansikten bortvända, så att de icke sågo sin faders blygd.

Ytterligare sade han: »Välsignad vare HERREN, Sems Gud, och Kanaan vare deras träl!

Gud utvidge Jafet, han tage sin boning i Sems hyddor, och Kanaan vare deras träl.»

Detta är berättelsen om Noas söners släkt. De voro Sem, Ham och Jafet; och åt dem föddes söner efter floden.

Söner föddes ock åt Sem, Jafets äldre broder, som blev stamfader för alla Ebers söner.

Sems söner voro Elam, Assur, Arpaksad, Lud och Aram.

Dessa voro Sems söner, efter deras släkter och tungomål, i deras länder, efter deras folk.

Detta är berättelsen om Sems släkt. När Sem var hundra år gammal, födde han Arpaksad, två år efter floden.

Och sedan Sem hade fött Arpaksad, levde han fem hundra år och födde söner och döttrar.

Noa, Sem, Ham och Jafet.

Sems söner voro Elam, Assur, Arpaksad, Lud och Aram, så ock Us, Hul, Geter och Mesek.

Sem, Arpaksad, Sela,

som var son av Kainam, som var son av Arfaksad, som var son av Sem, som var son av Noa, som var son av Lamek,