Skip to content

Bibelverser om Sin (1)

240 verser · 2 aspekter

Viktiga bibelverser

Filtrera efter bok
  1. Då uppenbarade jag min synd för dig och överskylde icke min missgärning. Jag sade: »Jag vill bekänna för HERREN mina överträdelser»; då förlät du mig min synds missgärning. Sela.

  2. Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.

  3. Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.

  4. Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;

  5. Din rättfärdighet fördöljer jag icke i mitt hjärta, om din trohet och din frälsning talar jag; jag förtiger icke din nåd och din trofasthet för den stora församlingen.

  6. Du, HERRE, skall icke tillsluta din barmhärtighet för mig; din nåd och din trofasthet må alltid bevara mig.

  7. HERREN skall på sjukbädden stå honom bi; vid hans krankhet förvandlar du alldeles hans läger.

  8. när profeten Natan kom till honom, då han hade gått in till Bat-Seba.

  9. Gud, var mig nådig efter din godhet, utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet.

  10. Två mig väl från min missgärning, och rena mig från synd.

  11. Ty jag känner mina överträdelser, och min synd är alltid inför mig.

  12. Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.

  13. När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,

  14. då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.

  15. Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.

  16. Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.

  17. Jag betänker mina vägar och vänder mina fötter till dina vittnesbörd.

  18. Jag skyndar mig och dröjer icke att hålla dina bud.

  19. Om jag far vilse, så uppsök din tjänare såsom ett förlorat får, ty jag förgäter icke dina bud. [1] Alfabetisk psalm; se Poesi i Ordförkl. [2] Se Själ i Ordförkl.

  20. Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

  21. De ogudaktiga falle i sina egna garn, medan jag går oskadd förbi.

  22. därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag.

  23. De visa få ära till arvedel, men dårarna få uppbära skam.

  24. Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.

  25. Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.