Bibelverser om Oppression

för att skaffa den faderlöse och förtryckte rätt, så att människor, komna av jord, ej längre vålla skräck. [1] Delvis alfabetisk psalm; se Poesi i Ordförkl.

dem som säga: »Genom vår tunga äro vi starka, våra läppar stå oss bi; vem är herre över oss?»

för de ogudaktiga, som vilja fördärva mig, för mina dödsfiender, som omringa mig.

Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

Allenast ett intet äro människors barn, myndiga herrar fåfänglighet; i vågskålen äro de för lätta, mindre än intet äro de allasammans.

Han skaffe rätt åt de betryckta i folket, han frälse de fattiga och krosse förtryckaren.

Ifrån förtryck och våld skall han förlossa deras själ, och deras blod skall aktas dyrt i hans ögon.

Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.

HERREN gör rättfärdighetens verk och skaffar rätt åt alla förtryckta.

Jag övar rätt och rättfärdighet; du skall icke överlämna mig åt mina förtryckare.

Förlossa mig från människors förtryck, så vill jag hålla dina befallningar.

Avundas icke den orättrådige, och finn ej behag i någon av hans vägar.

Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.

Den som förtrycker den arme bereder honom vinning men den som giver åt den rike vållar honom allenast förlust.

Plundra icke den arme, därför att han är arm, och förtrampa icke den fattige porten[1].

En usel herre, som förtrycker de arma, är ett regn som förhärjar i stället för att giva bröd.

ett släkte vars tänder äro svärd, och vars kindtänder äro knivar, så att de äta ut de betryckta ur landet och de fattiga ur människornas krets!

Och ytterligare såg jag på alla de våldsgärningar som förövas under solen. Jag såg förtryckta fälla tårar, och ingen fanns, som tröstade dem; jag såg dem lida övervåld av sina förtryckares hand, och ingen fanns, som tröstade dem.

Och vid allt detta är det en förmån för ett land att hava en konung som så styr, att marken bliver brukad.

Ty såsom sprakandet av törne under grytan, så är dårarnas löje. Också detta är fåfänglighet.

Lären att göra vad gott är, faren efter det rätt är, visen förtryckaren på bättre vägar, skaffen den faderlöse rätt, utfören änkans sak.

Ve eder som läggen hus till hus och fogen åker till åker, intill dess att rum ej mer finnes och I ären de enda som bo i landet!

Den som vandrar i rättfärdighet och talar, vad rätt är, den som föraktar, vad som vinnes genom orätt och våld, och den som avhåller sina händer från att taga mutor, den som tillstoppar sina öron för att icke höra om blodsgärningar och tillsluter sina ögon för att icke se, vad ont är,

han skall bo på höjderna, klippfästen skola vara hans värn, sitt bröd skall han få, och vatten skall han hava beständigt.

Jag klagade såsom en svala, såsom en trana, jag suckade såsom en duva; matta blickade mina ögon mot höjden: »HERRE, jag lider nöd; tag dig an min sak.»