Bibelverser om Judgment

Människosonen skall då sända ut sina änglar, och de skola samla tillhopa och föra bort ur hans rike alla dem som äro andra till fall, och dem som göra vad orätt är,

och skola kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan.

Då skola de rättfärdiga lysa såsom solen, i sin Faders rike. Den som har öron, han höre.

Så skall det ock ske vid tidens ände: änglarna skola gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga

och kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan.

Men när konungen nu kom in för att se på gästerna, fick han där se en man som icke var klädd i bröllopskläder.

Då sade han till honom: 'Min vän, huru har du kommit hitin, då du icke bär bröllopskläder?' Och han kunde intet svara.

Då sade konungen till tjänarna: 'Gripen honom vid händer och fötter, och kasten honom ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan.

»Då skall det vara med himmelriket, såsom när tio jungfrur togo sina lampor och gingo ut för att möta brudgummen.

Men fem av dem voro oförståndiga, och fem voro förståndiga.

De oförståndiga togo väl sina lampor, men togo ingen olja med sig.

De förståndiga åter togo olja i sina kärl, tillika med lamporna.

Då nu brudgummen dröjde, blevo de alla sömniga och somnade.

Men vid midnattstiden ljöd ett anskri: 'Se brudgummen kommer! Gån ut och möten honom.'

Då stodo alla jungfrurna upp och redde till sina lampor.

Och de oförståndiga sade till de förståndiga: 'Given oss av eder olja, ty våra lampor slockna.'

Men de förståndiga svarade och sade: 'Nej, den skulle ingalunda räcka till för både oss och eder. Gån hellre bort till dem som sälja, och köpen åt eder.'

Men när de gingo bort för att köpa, kom brudgummen, och de som voro redo gingo in med honom till bröllopet, och dörren stängdes igen.

Omsider kommo ock de andra jungfrurna och sade: 'Herre, herre, låt upp för oss.'

Men han svarade och sade: 'Sannerligen säger jag eder: Jag känner eder icke.'

Vaken fördenskull; ty I veten icke dagen, ej heller stunden.

Ty det skall ske, likasom när en man som ville fara utrikes kallade till sig sina tjänare och överlämnade åt dem sina ägodelar;

åt en gav han fem pund[1], åt en annan två och åt en tredje ett pund, åt var och en efter hans förmåga, och for utrikes.

Strax gick då den som hade fått de fem punden bort och förvaltade dem så, att han med dem vann andra fem pund.

Den som hade fått de två punden vann på samma sätt andra två.