Bibelverser om Hypocrisy

Den som svär vid altaret, han svär alltså både vid detta och vid allt som ligger därpå.

Och den som svär vid templet, han svär både vid detta och vid honom som bor däri.

Och den som svär vid himmelen, han svär både vid Guds tron och vid honom som sitter därpå.

Ve eder, I skriftlärde och fariséer. I skrymtare, som given tionde av mynta och dill och kummin, men underlåten det som är viktigast i lagen, nämligen rätten och barmhärtigheten och troheten! Det ena borden I göra, men icke underlåta det andra.

I blinde ledare, som silen bort myggan och sväljen kamelen!

Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som gören det yttre av bägaren och fatet rent, medan de inuti äro fulla av vad I haven förvärvat genom rofferi och omättlig ondska!

Du blinde farisé, gör först insidan av bägaren ren, för att sedan också dess utsida må bliva ren.

Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som ären lika vitmenade gravar, vilka väl utanpå synas prydliga, men inuti äro fulla av de dödas ben och allt slags orenlighet!

Så synens ock I utvärtes för människorna rättfärdiga, men invärtes ären I fulla av skrymteri och orättfärdighet.

Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som byggen upp profeternas gravar och pryden de rättfärdigas grifter

och sägen: 'Om vi hade levat på våra fäders tid, så skulle vi icke hava varit delaktiga med dem i profeternas blod'!

Så vittnen I då om eder själva, att I ären barn av dem som dräpte profeterna.

Nåväl, uppfyllen då I edra fäders mått.

I ormar, I huggormars avföda, huru skullen I kunna söka undgå att dömas till Gehenna?

då skall den tjänarens herre komma på en dag då han icke väntar det, och i en stund då han icke tänker sig det,

och han skall låta hugga honom i stycken och låta honom få sin del med skrymtare. Där skall vara gråt och tandagnisslan.» [1] Se Födslovåndor i Ordförklaringarna. [2] Se Förödelsens styggelse i Ordförklaringarna. [3] Se Makter i Ordförklaringarna.

Därefter skall han ock säga till dem som stå på hans vänstra sida: 'Gån bort ifrån mig, I förbannade[2], till den eviga elden, som är tillredd åt djävulen och hans änglar.

Ty jag var hungrig, och I gåven mig icke att äta; jag var törstig, och I gåven mig icke att dricka;

jag var husvill, och I gåven mig icke härbärge, naken, och I klädden mig icke, sjuk och i fängelse, och I besökten mig icke.'

Då skola också de svara och säga: 'Herre, när sågo vi dig hungrig eller törstig eller husvill eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig icke?'

Då skall han svara dem och säga: 'Sannerligen säger jag eder: Vadhelst I icke haven gjort mot en av dessa minsta, det haven I ej heller gjort mot mig.'

och fåfängt dyrka de mig, eftersom de läror de förkunna äro människobud.'

I sätten Guds bud å sido och hållen människors stadgar.»

Och han undervisade dem och sade till dem: »Tagen eder till vara för de skriftlärde, som gärna gå omkring i fotsida kläder och gärna vilja bliva hälsade på torgen

och gärna sitta främst i synagogorna och på de främsta platserna vid gästabuden --