The Reign of David

Därefter stod åter en strid med filistéerna vid Gob; husatiten Sibbekai slog då ned Saf, en av rafaéernas avkomlingar.

Åter stod en strid med filistéerna vid Gob; Elhanan, Jaare-Oregims son, betlehemiten, slog då ned gatiten Goljat, som hade ett spjut vars skaft liknade en vävbom.

Åter stod en strid vid Gat. Där var en reslig man som hade sex fingrar på var hand och sex tår på var fot, eller tillsammans tjugufyra; han var ock en avkomling av rafaéerna.

Denne smädade Israel; då blev han nedgjord av Jonatan, son till Simeai, Davids broder.

Dessa fyra voro avkomlingar av rafaéerna i Gat; och de föllo för Davids och hans tjänares hand.

Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.

Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,

Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!

HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.

Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,

dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.

Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.

Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.

Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.

Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.

Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar

Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.

Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.

HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.

Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.

Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.

Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.

Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.

De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.

Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.