The Life of Jesus

Men folket stod och såg därpå. Och jämväl rådsherrarna drevo gäck med honom och sade: »Andra har han hjälpt; nu må han hjälpa sig själv, om han är Guds Smorde, den utvalde.»

Också krigsmännen gingo fram och begabbade honom och räckte honom ättikvin

och sade: »Är du judarnas konung, så hjälp dig själv.»

Men över honom hade man ock satt upp en överskrift: »Denne är judarnas konung.»

Och en av de ogärningsmän som voro där upphängda smädade honom och sade: »Du är ju Messias; hjälp då dig själv och oss.»

Då tillrättavisade honom den andre och svarade och sade: »Fruktar icke heller du Gud, du som är under samma dom?

Oss vederfares detta med all rätt, ty vi lida vad våra gärningar äro värda, men denne man har intet ont gjort.»

Sedan sade han: »Jesus, tänk på mig, när du kommer i ditt rike.»

Han svarade honom: »Sannerligen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset.»

Det var nu omkring sjätte timmen; då kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen,

i det att solen miste sitt sken. Och förlåten i templet rämnade mitt itu.

Och Jesus ropade med hög röst och sade: »Fader, i dina händer befaller jag min ande.» Och när han hade sagt detta, gav han upp andan.

Men när hövitsmannen såg vad som skedde, prisade han Gud och sade: »Så var då denne verkligen en rättfärdig man!»

Och när allt folket, de som hade kommit tillsammans för att se härpå, sågo vad som skedde, slogo de sig för bröstet och vände hem igen.

Men alla hans vänner stodo på avstånd och sågo detta, bland dem också några kvinnor, de som hade följt med honom från Galileen.

Nu var där en rådsherre, vi namn Josef, en god och rättfärdig man,

som icke hade samtyckt till deras rådslag och gärning. Han var från Arimatea, en stad i Judeen; och han väntade på Guds rike.

Denne gick till Pilatus och utbad sig att få Jesu kropp.

Och han tog ned den och svepte den i en linneduk. Sedan lade han den i en grav som var uthuggen i klippan, och där ännu ingen hade varit lagd.

Det var då tillredelsedag, och sabbatsdagen begynte ingå.

Och de kvinnor, som med honom hade kommit från Galileen, följde efter och sågo graven och sågo huru hans kropp lades ned däri.

Sedan vände de hem igen och redde till välluktande kryddor och smörjelse; men på sabbaten voro de stilla, efter lagens bud.

Men på första veckodagen kommo de, tidigt i själva dagbräckningen, till graven med de välluktande kryddor som de hade tillrett.

Och de funno stenen vara bortvältrad från graven.

Då gingo de ditin, men funno icke Herren Jesu kropp.