Bibelverser om Predestination

Man slog hans fötter i bojor, i järn fick han ligga fjättrad,

till den tid då hans ord uppfylldes, då HERRENS tal bevisade hans oskuld.

Då sände konungen och lät släppa honom lös, folkens behärskare gav honom fri.

Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över all hans egendom;

han skulle binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet.

Se, HERREN har utvalt Jakob åt sig, Israel till sin egendom.

HERREN har gjort var sak för dess särskilda mål, så ock den ogudaktige för olyckans dag.

Men hör nu, du Jakob, min tjänare, du Israel, som jag har utvalt.

Så säger HERREN, han som har skapat dig, han som danade dig redan i moderlivet och som hjälper dig: Frukta icke, du min tjänare Jakob, du Jesurun[1], som jag har utvalt.

Och vem talar, såsom jag har gjort, alltsedan jag lät urtidsfolket framträda? Må han förkunna det och lägga det fram för mig. Ja, må de förkunna det tillkommande, vad som skall ske.

HERRENS ord kom till mig; han sade:

»Förrän jag danade dig i moderlivet, utvalde jag dig, och förrän du utgick ur modersskötet, helgade jag dig; jag satte dig till en profet för folken.»

Jag har bevisat eder kärlek, säger HERREN. Nu frågen I: »Varmed har du då bevisat oss kärlek?» Esau var ju en broder till Jakob, säger HERREN, och jag älskade Jakob,

men Esau hatade jag; därför gjorde jag hans berg till en ödemark och hans arvedel till ett hemvist för öknens schakaler.

Vid den tiden talade Jesus och sade: »Jag prisar dig, Fader, du himmelens och jordens Herre, för att du väl har dolt detta för de visa och kloka, men uppenbarat det för de enfaldiga.

Ja, Fader; så har ju varit ditt behag.

Så skola de sista bliva de första, och de första bliva de sista.»

Då sade han till dem: »Ja, väl skolen I få dricka min kalk, men platsen på min högra sida och platsen på min vänstra tillkommer det icke mig att bortgiva, utan de skola tillfalla dem för vilka så är bestämt av min Fader.»

Ty många äro kallade, men få utvalda.»

Och om den tiden icke bleve förkortad, så skulle intet kött bliva frälst; men för de utvaldas skull skall den tiden bliva förkortad.

Då skola två män vara tillsammans ute på marken; en skall bliva upptagen, och en skall lämnas kvar.

Två kvinnor skola mala på samma kvarn; en skall bliva upptagen, och en skall lämnas kvar.

Därefter skall Konungen säga till dem som stå på hans högra sida: 'Kommen, I min Faders välsignade, och tagen i besittning det rike som är tillrett åt eder från världens begynnelse.

Människosonen skall gå bort, såsom det är skrivet om honom; men ve den människa genom vilken Människosonen bliver förrådd! Det hade varit bättre för den människan, om hon icke hade blivit född.»

Och om Herren icke förkortade den tiden, så skulle intet kött bliva frälst; men för de utvaldas skull, för de människors skull, som han har utvalt, har han förkortat den tiden.