Bibelverser om Prayer

Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.

Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;

må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.

eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.

Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.

När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.

Gud, kom till min räddning; HERRE, skynda till min hjälp.

Må de komma på skam och varda utskämda, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och blygas, som önska min ofärd.

Men alla de som söka dig må fröjdas och vara glada i dig; och de som åstunda din frälsning säge alltid: »Lovad vare Gud!»Jag är betryckt och fattig; Gud, skynda till mig. Min hjälp och min befriare är du; HERRE, dröj icke.

Må de komma på skam och förgås, som stå emot min själ; må de höljas med smälek och blygd, som söka min ofärd.

Så övergiv mig ej heller, o Gud, i min ålderdom, när jag varder grå, till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte, om din makt för alla dem som skola komma.

Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.

Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?

Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.

Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.

Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.

Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.

Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.

Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.

För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.

Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.

Varför skulle hedningarna få säga: »Var är nu deras Gud?» Låt det inför våra ögon bliva kunnigt på hedningarna huru du hämnas dina tjänares utgjutna blod.

Låt de fångnas klagan komma inför ditt ansikte, låt efter din arms väldighet dödens barn bliva vid liv.

Och giv våra grannar sjufalt tillbaka i deras sköte den smädelse varmed de hava smädat dig, Herre.

Gud, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.