Bibelverser om Prayer

Lyssna, Gud, till min bön, och fördölj dig icke för min åkallan.

Jag skulle skynda att söka mig en tillflykt undan stormvind och oväder.

du som levde med mig i ljuvlig förtrolighet, du som i Guds hus gick med mig i högtidsskaran.

Döden komme över dem oförtänkt, levande fare de ned i dödsriket; ty ondska råder i deras boning, i deras hjärtan.

Men jag ropar till Gud; HERREN skall frälsa mig.

De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv.

Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok.

Var mig nådig, o Gud, var mig nådig; ty till dig tager min själ sin tillflykt. Ja, under dina vingars skugga vill jag taga min tillflykt, till dess att det onda är förbi.

Gud, krossa tänderna i deras mun; bryt ut, o HERRE, de unga lejonens kindtänder.

Utan någon min missgärning löpa de fram och göra sig redo; vakna upp, kom mig till mötes, och se härtill.

Min Gud kommer mig till mötes med sin nåd, Gud låter mig se med lust på mina förföljare.

Ja, var afton komma de tillbaka, de tjuta såsom hundar och stryka omkring i staden.

För sångmästaren, till strängaspel; av David.

Hör, o Gud, mitt rop, akta på min bön.

Hos Gud är min frälsning och min ära; min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud.

Gud, dig lovar man i stillhet i Sion, och till dig får man infria löfte.

Säll är den som du utväljer och låter komma till dig, så att han får bo i dina gårdar. Må vi få mätta oss med det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel.

Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga.

Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop.

Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!

För sångmästaren; av David; en psalm, en sång.

Gud står upp; hans fiender varda förskingrade, och de som hata honom fly för hans ansikte.

Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.

Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.

Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.