The Life of Jesus

Och hans systrar, bo de icke alla hos oss? Varifrån har han då fått allt detta?»

Så blev han för dem en stötesten. Men Jesus sade till dem: »En profet är icke föraktad utom i sin fädernestad och i sitt eget hus.»

Och för deras otros skull gjorde han där icke många kraftgärningar. [1] Se Skäppa i Ordförklaringarna

Vid den tiden fick Herodes, landsfursten, höra ryktet om Jesus.

Då sade han till sina tjänare: »Det är Johannes döparen. Han har uppstått från de döda, och därför verka dessa krafter i honom.»

Herodes hade nämligen låtit gripa Johannes och binda honom och sätta honom i fängelse, för Herodias', sin broder Filippus' hustrus, skull.

Ty Johannes hade sagt till honom: »Det är icke lovligt för dig att hava henne.»

Och han hade velat döda honom, men han fruktade för folket, eftersom de höllo honom för en profet.

Men så kom Herodes' födelsedag. Då dansade Herodias' dotter inför dem; och hon behagade Herodes så mycket,

att han med en ed lovade att giva henne vad helst hon begärde.

Hon sade då, såsom hennes moder ingav henne: »Giv mig här på ett fat Johannes döparens huvud.»

Då blev konungen bekymrad, men för edens och för bordsgästernas skull bjöd han att man skulle giva henne det,

och sände åstad och lät halshugga Johannes i fängelset.

Och hans huvud blev framburet på ett fat och givet åt flickan; och hon bar det till sin moder.

Men hans lärjungar kommo och togo hans döda kropp och begrovo honom. Sedan gingo de och omtalade det för Jesus.

Då Jesus hörde detta, for han i en båt därifrån bort till en öde trakt, där de kunde vara allena. Men när folket fick höra härom, kommo de landvägen efter honom från städerna.

Och då han steg i land, fick han se att där var mycket folk; och han ömkade sig över dem och botade deras sjuka.

Men när det led mot aftonen, trädde hans lärjungar fram till honom och sade: »Trakten är öde, och tiden är redan framskriden. Låt folket skiljas åt, så att de kunna gå bort i byarna och köpa sig mat.»

Men Jesus sade till dem: »De behöva icke gå bort; given I dem att äta.»

De svarade honom: »Vi hava här icke mer än fem bröd och två fiskar.»

Då sade han: »Bären dem hit till mig.»

Därefter tillsade han folket att lägga sig ned i gräset. Och han tog de fem bröden och de två fiskarna och såg upp till himmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gav dem åt lärjungarna, och lärjungarna gåvo åt folket.

Och de åto alla och blevo mätta Sedan samlade man upp de överblivna styckena, tolv korgar fulla.

Men de som hade ätit voro vid pass fem tusen män, förutom kvinnor och barn.

Strax därefter nödgade han sina lärjungar att stiga i båten och före honom fara över till andra stranden, medan han tillsåg att folket skildes åt.