God

Om du säger: »Se, vi visste det icke», så betänk om ej han som prövar hjärtan märker det, och om ej han som har akt på din själ vet det. Och han skall vedergälla var och en efter hans gärningar.

på det att HERREN ej må se det med misshag och flytta sin vrede ifrån honom.

Min son, frukta HERREN och konungen; giv dig icke i lag med upprorsmän.

Det är Guds ära att fördölja en sak, men konungars ära att utforska en sak.

så samlar du glödande kol på hans huvud, och HERREN skall vedergälla dig.

En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.

Onda människor förstå icke vad rätt är, men de som söka HERREN, de förstå allt.

Den som är lysten efter vinning uppväcker träta; men den som förtröstar på HERREN varder rikligen mättad.

Den fattige och förtryckaren få leva jämte varandra; av HERREN få bådas ögon sitt ljus.

Människofruktan har med sig snaror, men den som förtröstar på HERREN, han varder beskyddad.

Många söka en furstes ynnest, men av HERREN får var och en sin rätt.

vishet har jag icke fått lära, så att jag äger kunskap om den Helige.

Vem har stigit upp till himmelen och åter farit ned? Vem har samlat vinden i sina händer? Vem har knutit in vattnet i ett kläde? Vem har fastställt jordens alla gränser? Vad heter han, och vad heter hans son -- du vet ju det?

Allt Guds tal är luttrat; han är en sköld för dem som taga sin tillflykt till honom.

Lägg icke något till hans ord, på det att han icke må beslå dig med lögn.

Om två ting beder jag dig, vägra mig dem icke, intill min död:

Jag kunde eljest, om jag bleve alltför matt, förneka dig, att jag sporde: »Vem är HERREN?» eller om jag bleve alltför fattig, kunde jag bliva en tjuv, ja, förgripa mig på min Guds namn.

Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.

Och jag vände mitt hjärta till att begrunda och utrannsaka genom vishet allt vad som händer under himmelen; sådant är ett uselt besvär, som Gud har givit människors barn till att plåga sig med.

Det är icke en lycka som beror av människan själv, att hon kan äta och dricka och göra sig goda dagar under sin möda. Jag insåg att också detta kommer från Guds hand, hans som har sagt:

Ty åt den människa som täckes honom giver han vishet och insikt och glädje; men åt syndaren giver han besväret att samla in och lägga tillhopa, för att det sedan må tillfalla någon som täckes Gud. Också detta är fåfänglighet och ett jagande efter vind.

Jag såg vilket besvär Gud har givit människors barn till att plåga sig med.

Allt har han gjort skönt för sin tid, ja, han har ock lagt evigheten i människornas hjärtan, dock så, att de icke förmå att till fullo, ifrån begynnelsen intill änden, fatta det verk som Gud har gjort.

Men om någon kan äta och dricka och njuta vad gott är under all sin möda, så är också detta en Guds gåva.

Jag insåg att allt vad Gud gör skall förbliva evinnerligen; man kan icke lägga något därtill, ej heller taga något därifrån. Och Gud har så gjort, för att man skall frukta honom.