God

så att han icke hör tjusarnas röst, icke den förfarne besvärjarens.

Må han vara lik snigeln, som upplöses och förgås, lik en kvinnas foster, som ej fick skåda solen.

Den rättfärdige skall glädja sig, när han skådar hämnden, han skall två sina fötter i den ogudaktiges blod.Och människorna skola säga: »Ja, den rättfärdige får sin lön; ja, det finnes en Gud som dömer på jorden.»

För sångmästaren; »Fördärva icke»; en sång av David, när Saul sände och lät bevaka hans hus för att döda honom.

Rädda mig från ogärningsmännen, och fräls mig från de blodgiriga.

Utan någon min missgärning löpa de fram och göra sig redo; vakna upp, kom mig till mötes, och se härtill.

Se, deras mun flödar över, svärd äro på deras läppar, ty »vem skulle höra det?»

Men du, HERRE, ler åt dem; du bespottar alla hedningar.

Mot deras makt vill jag hålla mig till dig, ty Gud är min borg.

Min Gud kommer mig till mötes med sin nåd, Gud låter mig se med lust på mina förföljare.

Vart ord på deras läppar är en synd i deras mun. Må de fångas i sitt högmod, genom den förbannelse och lögn som de tala.

De driva omkring efter rov; om de icke bliva mätta, så stanna de kvar över natten.

Men jag vill sjunga om din makt och jubla var morgon över din nåd; ty du var för mig en borg och en tillflykt, när jag var i nöd.Min starkhet, dig vill jag lovsjunga, ty Gud är min borg, min nåderike Gud.

För sångmästaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sång, till att inläras; av David,

när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man.

Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.

Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.

Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.

Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. Sela.

Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land.»

Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.

För sångmästaren, till strängaspel; av David.

Hör, o Gud, mitt rop, akta på min bön.

Från jordens ända ropar jag till dig, ty mitt hjärta försmäktar; för mig upp på en klippa, som är mig alltför hög.