Bibelverser om The Resurrection

Om det nu predikas om Kristus att han har uppstått från de döda, huru kunna då somliga bland eder säga att det icke finnes någon uppståndelse från de döda?

Om det åter icke finnes någon uppståndelse från de döda, då har icke heller Kristus uppstått.

Men om Kristus icke har uppstått, då är ju vår predikan fåfäng, då är ock eder tro fåfäng;

då befinnas vi ock vara falska Guds vittnen, eftersom vi hava vittnat mot Gud att han har uppväckt Kristus, som han icke har uppväckt, om det är sant att döda icke uppstå.

Ja, om döda icke uppstå, så har ej heller Kristus uppstått.

Men om Kristus icke har uppstått, så är eder tro förgäves; I ären då ännu kvar i edra synder.

Då hava ju ock de gått förlorade, som hava avsomnat i Kristus.

Om vi i detta livet hava i Kristus haft vårt hopp, och därav intet bliver, då äro vi de mest ömkansvärda av alla människor.

Men nu har Kristus uppstått från de döda, såsom förstlingen av de avsomnade.

Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom ock genom en människa de dödas uppståndelse.

Och såsom i Adam alla dö, så skola ock i Kristus alla göras levande.

Men var och en i sin ordning: Kristus såsom förstlingen, därnäst, vid Kristi tillkommelse, de som höra honom till.

Nu torde någon fråga: »På vad sätt uppstå då de döda, och med hurudan kropp skola de träda fram?»

Du oförståndige! Det frö du sår, det får ju icke liv, om det icke först har dött.

Och när du sår, då är det du sår icke den växt som en gång skall komma upp, utan ett naket korn, kanhända ett vetekorn, kanhända något annat.

Men Gud giver det en kropp, en sådan som han vill, och åt vart frö dess särskilda kropp.

Icke allt kött är av samma slag, utan människors har sin art, boskapsdjurs kött en annan art, fåglars kött åter en annan, fiskars återigen en annan.

Så finnas ock både himmelska kroppar och jordiska kroppar, men de himmelska kropparnas härlighet är av ett slag, de jordiska kropparnas av ett annat slag.

En härlighet har solen, en annan härlighet har månen, åter en annan härlighet hava stjärnorna; ja, den ena stjärnan är icke lik den andra i härlighet. --

Så är det ock med de dödas uppståndelse: vad som bliver sått förgängligt, det uppstår oförgängligt;

vad som bliver sått i ringhet, det uppstår i härlighet; vad som bliver sått i svaghet, det uppstår i kraft;

här sås en »själisk»[1] kropp, där uppstår en andlig kropp. Så visst som det finnes en »själisk» kropp, så visst finnes det ock en andlig.

Så är ock skrivet: »Den första människan, Adam, blev en levande varelse med själ.» Den siste Adam åter blev en levandegörande ande.

Men icke det andliga är det första, utan det »själiska»; sedan kommer det andliga.

Den första människan var av jorden och jordisk, den andra människan är av himmelen.