God

såsom stenar nötas sönder genom vattnet, och såsom mullen sköljes bort av dess flöden, så gör du ock människans hopp om intet.

Du slår henne ned för alltid, och hon far hädan; du förvandlar hennes ansikte och driver henne bort.

Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.

Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?

Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?

i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?

Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;

Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;

han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;

Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.

Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;

från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.

Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.

Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,

Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.

Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?

Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.

Ja, så sker det med den orättfärdiges hem, så går det dens hus, som ej vill veta av Gud.

så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt och att han har omsnärjt mig med sitt nät.

Min väg har han spärrat, så att jag ej kommer fram, och över mina stigar breder han mörker.

Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås; han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.

Sin vrede låter han brinna mot mig och aktar mig såsom sina ovänners like.

Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner, då nu Guds hand så har hemsökt mig.

Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud, och aldrig bliva mätta av mitt kött?

Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.