God

Man han svarade henne: »Du talar såsom en dåraktig kvinna skulle tala. Om vi taga emot det goda av Gud, skola vi då icke också taga emot det onda?» Vid allt detta syndade Job icke med sina läppar.

Må den dagen vändas i mörker, må Gud i höjden ej fråga efter den och intet dagsljus lysa däröver.

varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker, åt en man så kringstängd av Gud?

för Guds andedräkt förgås de och för en fnysning av hans näsa försvinna de.

»Kan då en människa hava rätt mot Gud eller en man vara ren inför sin skapare?

Se, ej ens på sina tjänare kan han förlita sig, jämväl sina änglar måste han tillvita fel;

Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,

Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.

Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.

Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.

I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.

Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.

Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!

O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!

Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.

Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,

Icke är jag väl ett hav eller ett havsvidunder, så att du måste sätta ut vakt mot mig?

då förfärar du mig genom drömmar, och med syner förskräcker du mig.

Vad är då en människa, att du gör så stor sak av henne, aktar på henne så noga,

synar henne var morgon, prövar henne vart ögonblick?

Huru länge skall det dröja, innan du vänder din blick ifrån mig, lämnar mig i fred ett litet andetag?

Om jag än har syndar, vad skadar jag därmed dig, du människornas bespejare? Varför har du satt mig till ett mål för dina angrepp och låtit mig bliva en börda för mig själv?

Varför vill du icke förlåta mig min överträdelse, icke tillgiva mig min missgärning? Nu måste jag ju snart gå till vila i stoftet; om du söker efter mig, så är jag icke mer.

Skulle väl Gud kunna kränka rätten? Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?

Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina överträdelsers våld,