Hoppa till innehåll

God

11,427 verser · 2 familjemedlemmar

Verser som nämner God

Filtrera efter bok
  1. så vet, att om du själv söker Gud och beder till den Allsmäktige om misskund,

  2. då, om du är ren och rättsinnig, ja, då skall han vakna upp till din räddning och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;

  3. Så går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste varda om intet.

  4. Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig, han håller ej heller de onda vid handen.

  5. Så bida då, till dess han fyller din mun med löje och dina läppar med jubel.

  6. Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?

  7. Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.

  8. Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;

  9. honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;

  10. Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.

  11. Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»

  12. Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;

  13. huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?

  14. Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.

  15. Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.

  16. Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»

  17. Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.

  18. Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?

  19. Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.

  20. så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.

  21. Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;

  22. Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;

  23. då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.

  24. Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig; låt mig veta varför du söker sak mot mig.

  25. Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk, medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?