Bibelverser om Wicked

Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?

Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:

Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.

De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.

Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,

så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.

Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.

Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.

Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.

Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.

Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.

Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.

Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.

I drömmen, i nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer på sitt läger,

då öppnar han människornas öron och sätter inseglet på sina varningar till dem,

när han vill avvända någon från en ogärning eller hålla högmodet borta ifrån en människa.

Så bevarar han hennes själ från graven och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.

Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger och genom ständig oro, allt intill benen.

Hennes sinne får leda vid maten, och hennes själ vid den föda hon älskade.

Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se, ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.

Så nalkas hennes själ till graven och hennes liv hän till dödens makter.

Men om en ängel då finnes, som vakar över henne, en medlare, någon enda av de tusen, och denne får lära människan hennes plikt,

då förbarmar Gud sig över henne och säger; »Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven; lösepenningen har jag nu fått.»

Hennes kropp får då ny ungdomskraft, hon bliver åter såsom under sin styrkas dagar.

När hon då beder till Gud, är han henne nådig och låter henne se sitt ansikte med jubel; han giver så den mannen hans rättfärdighet åter.