Hoppa till innehåll

Bibelverser om Reviling and Reproaching

55 verser · 35 aspekter

Viktiga bibelverser

Filtrera efter bok
  1. De sade till varandra: »Se, där kommer drömmaren.

  2. Gud skall du icke häda, och över en hövding i ditt folk skall du icke uttala förbannelser.

  3. Och filistéen sade till David: »Menar du att jag är en hund, eftersom du kommer emot mig med käppar?» Och filistéen förbannade David, i det han svor vid sina gudar.

  4. Men när David kom tillbaka för att hälsa sitt husfolk, gick Mikal, Sauls dotter, ut emot honom och sade: »Huru härlig har icke Israels konung visat sig i dag, då han i dag har blottat sig för sina tjänares tjänstekvinnors ögon, såsom löst folk plägar göra!»

  5. Och Simeis ord, när han förbannade honom, voro dessa: »Bort, bort, du blodsman, du ogärningsman!

  6. HERREN låter nu allt Sauls hus' blod komma tillbaka över dig, du som har blivit konung i hans ställe; HERREN giver nu konungadömet åt din son Absalom. Se, nu har du kommit i den olycka du förtjänade, ty en blodsman är du.»

  7. Kanhända skall HERREN, din Gud, höra alla Rab-Sakes ord, med vilka hans herre, konungen i Assyrien, har sänt honom till att smäda den levande Guden, så att han straffar honom för dessa ord, som han, HERREN, din Gud, har hört. Så bed nu en bön för den kvarleva som ännu finnes.»

  8. HERRE, böj ditt öra härtill och hör; HERRE, öppna dina ögon och se. Ja, hör Sanheribs ord, det budskap varmed han har smädat den levande Guden.

  9. Jag vill säga till Gud, min klippa: »Varför har du förgätit mig, varför måste jag gå sörjande, trängd av fiender?»

  10. Det är såsom krossade man benen i min kropp, när mina ovänner smäda mig, när de beständigt säga till mig: »Var är nu din Gud?» Varför är du så bedrövad, min själ, och varför så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.

  11. Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,

  12. Jag ropar till Gud den Högste, till Gud, som fullbordar sitt verk för mig.

  13. Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.

  14. främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.

  15. Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.

  16. Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.

  17. Och giv våra grannar sjufalt tillbaka i deras sköte den smädelse varmed de hava smädat dig, Herre.

  18. Herre, var äro din forna nådegärningar, vad du lovade David med ed i din trofasthet.

  19. Tänk, Herre, på dina tjänares smälek, på vad jag måste fördraga av alla de många folken;

  20. Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.

  21. Så kan jag giva den svar, som smädar mig; ty jag förtröstar på ditt ord.

  22. Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.

  23. HERRE, böj ditt öra härtill och hör; HERRE, öppna dina ögon och se. Ja, hör alla Sanheribs ord, det budskap, varmed han har smädat den levande Guden.

  24. Vem har du smädat och hädat, och mot vem har du upphävt din röst? Alltför högt har du upplyft dina ögon -- ja, mot Israels Helige.

  25. Genom dina tjänare smädade du HERREN, när du sade: 'Med mina många vagnar drog jag upp på bergens höjder, längst upp på Libanon; jag högg ned dess höga cedrar och väldiga cypresser; jag trängde fram till dess översta höjder, dess frodigaste skog;