Bibelverser om Psalms

HERREN skall bevara honom och behålla honom vid liv, han skall prisas säll i landet. Icke skall du överlämna honom åt hans fienders vilja!

HERREN skall på sjukbädden stå honom bi; vid hans krankhet förvandlar du alldeles hans läger.

Så säger jag då: HERRE; var du mig nådig; hela du min själ, ty jag har syndat mot dig.

Mina fiender tala vad ont är mot mig: »När skall han dö och hans namn förgås?»

Kommer någon och besöker mig, så talar han falskhet; hans hjärta samlar åt honom vad ondskefullt är; sedan går han ut och talar därom.

De som hata mig tassla alla med varandra mot mig; de tänka ut mot mig det som är mig till skada.

»Ohjälplig ofärd har drabbat honom, han som ligger där skall icke mer stå upp.»

Ja, också min vän, som jag litade på, han som åt mitt bröd, lyfter nu mot mig sin häl.

Men du, HERRE, var mig nådig och upprätta mig, så vill jag vedergälla dem.

Att du har behag till mig, det vet jag därav att min fiende icke får jubla över mig.

Ty mig uppehåller du, för min ostrafflighets skull, och låter mig stå inför ditt ansikte evinnerligen. Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Amen, Amen.

För sångmästaren; en sång av Koras söner.

Såsom hjorten trängtar till vattenbäckar, så trängtar min själ efter dig, o Gud.

Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden. När skall jag få träda fram inför Guds ansikte?

Mina tårar äro min spis både dag och natt, ty ständigt säger man till mig: »Var är nu din Gud?»

Men jag vill utgjuta inom mig min själ och hava i minne huru jag gick med hopen upp till Guds hus, under fröjderop och tacksägelse, i högtidsskaran.

Varför är du så bedrövad, min själ, och så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom för frälsning genom honom.

Min Gud, bedrövad är min själ i mig; därför tänker jag på dig i Jordans land och på Hermons höjder, på Misars berg.

Djup ropar till djup, vid dånet av dina vattenfall; alla dina svallande böljor gå fram över mig.

Om dagen må HERREN beskära sin nåd, och om natten vill jag sjunga till hans ära och bedja till mitt livs Gud.

Jag vill säga till Gud, min klippa: »Varför har du förgätit mig, varför måste jag gå sörjande, trängd av fiender?»

Det är såsom krossade man benen i min kropp, när mina ovänner smäda mig, när de beständigt säga till mig: »Var är nu din Gud?» Varför är du så bedrövad, min själ, och varför så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.

Skaffa mig rätt, o Gud, och utför min sak mot ett folk utan fromhet; rädda mig ifrån falska och orättfärdiga människor.

Ty du är den Gud som är mitt värn; varför har du förkastat mig? Varför måste jag gå sörjande, trängd av fiender?

Sänd ditt ljus och din sanning; må de leda mig, må de föra mig till ditt heliga berg och till dina boningar,