Bibelverser om Jerusalem

Men judarnas lövhyddohögtid var nu nära.

Då sade hans bröder till honom: »Begiv dig härifrån och gå till Judeen, så att också dina lärjungar få se de gärningar som du gör.

Ty ingen som vill vara känd bland människor utför sitt verk i hemlighet. Då du nu gör sådana gärningar, så träd öppet fram för världen.»

Det var nämligen så, att icke ens hans bröder trodde på honom.

Då sade Jesus till dem: »Min tid är ännu icke kommen, men för eder är tiden alltid läglig.

Världen kan icke hata eder, men mig hatar hon, eftersom jag vittnar om henne, att hennes gärningar äro onda.

Gån I upp till högtiden; jag är icke stadd på väg upp till denna högtid, ty min tid är ännu icke fullbordad.»

Detta sade han till dem och stannade så kvar i Galileen.

Men när hans bröder hade gått upp till högtiden, då gick också han ditupp, dock icke öppet, utan likasom i hemlighet.

Och judarna sökte efter honom under högtiden och sade: »Var är han?»

Och bland folket talades i tysthet mycket om honom. Somliga sade: »Han är en rättsinnig man», men andra sade: »Nej, han förvillar folket.»

Dock talade ingen öppet om honom, av fruktan för judarna.

Men när redan halva högtiden var förliden, gick Jesus upp i helgedomen och undervisade.

När sedan pingstdagen var inne, voro de alla församlade med varandra.

Då kom plötsligt från himmelen ett dån, såsom om en våldsam storm hade dragit fram; och det uppfyllde hela huset där de sutto.

Och tungor såsom av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på dem, en på var av dem.

Och de blevo alla uppfyllda av helig ande och begynte tala andra tungomål, efter som Anden ingav dem att tala.

Nu bodde i Jerusalem fromma judiska män från allahanda folk under himmelen.

Och Stefanus var full av nåd och kraft och gjorde stora under och tecken bland folket.

Men av dem som hörde till den synagoga som kallades »De frigivnes och cyrenéernas och alexandrinernas synagoga», så ock av dem som voro från Cilicien och provinsen Asien, stodo några upp för att disputera med Stefanus.

Dock förmådde de icke stå emot den vishet och den ande som här talade.

Då skaffade de några män som föregåvo att de hade hört honom tala hädiska ord mot Moses och mot Gud.

De uppeggade så folket och de äldste och de skriftlärde och överföllo honom och grepo honom och förde honom inför Stora rådet.

Där läto de falska vittnen träda fram, vilka sade: »Denne man upphör icke att tala mot vår heliga plats och mot lagen.

Ty vi hava hört honom säga att Jesus, han från Nasaret, skall bryta ned denna byggnad och förändra de stadgar som Moses har givit oss.»