Bibelverser om Friendship

Om din broder, din moders son, eller din son eller din dotter, eller hustrun i din famn, eller din vän som är för dig såsom ditt eget liv, om någon av dessa i hemlighet vill förleda dig, i det han säger: »Låt oss gå åstad och tjäna andra gudar, som varken du eller dina fäder hava känt»

-- gudar hos de folk som bo runt omkring eder, nära dig eller fjärran ifrån dig, från jordens ena ända till den andra --

så skall du icke göra honom till viljes eller höra på honom. Du skall icke visa honom någon skonsamhet eller hava misskund och undseende med honom,

utan du skall dräpa honom: först skall din egen hand lyftas mot honom för att döda honom, och sedan hela folkets hand.

Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,

Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,

Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder; mina bekanta äro idel främlingar mot mig.

Mina närmaste hava dragit sig undan, och mina förtrogna hava förgätit mig.

Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling; en främmande man har jag blivit i deras ögon.

Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke; ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.

Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag väcker leda hos min moders barn.

Till och med de små barnen visa mig förakt; så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.

Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med; de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.

Benen i min kropp tränga ut i hud och hull; knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.

Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner, då nu Guds hand så har hemsökt mig.

Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud, och aldrig bliva mätta av mitt kött?

Jag åter bar sorgdräkt, när de voro sjuka, jag späkte min själ med fasta, jag bad med nedsänkt huvud;

såsom gällde det min vän, min broder, så skickade jag mig; lik den som sörjer sin moder gick jag sorgklädd och lutande.

ja, fördärv råder därinne, och från dess torg vika icke förtryck och svek.

Se, det är icke en fiende som smädar mig, det kunde jag fördraga; det är icke min ovän som förhäver sig mot mig, för honom kunde jag gömma mig undan.

Nej, du gör det, du som var min jämlike, min vän och förtrogne,

Giv dig icke i sällskap med den som lätt vredgas eller i lag med en snarsticken man,

på det att du icke må lära dig hans vägar och bereda en snara för ditt liv.

Var icke en av dem som giva handslag, en av dem som gå i borgen för lån.

Icke vill du att man skall taga ifrån dig sängen där du ligger, om du icke har något att betala med?