Bibelverser om Animals

Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,

de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.

Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.

Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.

Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.

Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.

Gå bort till myran, du late; se huru hon gör, och bliv vis.

Hon har ingen furste över sig, ingen tillsyningsman eller herre;

dock bereder hon om sommaren sin föda och samlar under skördetiden in sin mat.

myrorna äro ett svagt folk, men de bereda om sommaren sin föda;

klippdassarna äro ett folk med ringa kraft, men i klippan bygga de sig hus;

gräshopporna hava ingen konung, men i härordning draga de alla ut;

gecko-ödlan kan gripas med händerna, dock bor hon i konungapalatser.

Jag sade i mitt hjärta: För människornas skull sker detta, på det att Gud må pröva dem, och på det att de själva må inse att de äro såsom fänad.

Ty det går människors barn såsom det går fänaden, dem alla går det lika. Såsom fänaden dör, så dö ock de; enahanda ande hava de ock alla. Ja, människorna hava intet framför fänaden, ty allt är fåfänglighet.

Alla går de till samma mål; alla have de kommit av stoft, och alla skola de åter varda stoft.

Vem kan veta om människornas ande att den stiger uppåt, och om fänadens ande att den far ned under jorden?

Nej, öknens djur skola lägra sig där, och dess hus skola fyllas av uvar; strutsar skola bo där, och gastar skola hoppa där.

Schakaler skola tjuta i dess palatser och ökenhundar i praktbyggnaderna. Snart kommer dess tid; dess dagar skola ej fördröjas.

Eller om jag sände pest i det landet och utgöte min vrede däröver i blod, för att utrota därur både människor och djur,

och om då Noa, Daniel och Job vore därinne, så skulle de, så sant jag lever, säger Herren, HERREN, icke kunna rädda vare sig son eller dotter; de skulle genom sin rättfärdighet rädda allenast sina egna liv.

Och så säger Herren, HERREN: Men huru mycket värre bliver det icke, när jag på en gång sänder mina fyra svåra straffdomar: svärd, hungersnöd, vilddjur och pest, över Jerusalem, för att utrota därur både människor och djur!

Huru stönar icke boskapen! Huru ängslas ej fäkreaturens hjordar! De finna ju intet bete. Ja, också fårhjordarna få lida under skulden.

Till dig, HERRE, ropar jag, nu då en eld har förtärt betesmarkerna i öknen och en eldslåga har förbränt alla träd på marken.

Ja, också markens djur ropa med trängtan till dig, eftersom vattenbäckarna äro uttorkade och betesmarkerna i öknen äro förtärda av eld.