- English
- King James KJV
- Complete Jewish CJB
- World English WEBM
- Berean Standard BSB
- American Standard ASV
- Geneva GNV
- Young's Literal YLT
- Douay-Rheims DRC
- International
- Shqip ALB
- العربية SVD
- বাংলা BN-IRV
- မြန်မာ Judson
- 简体文 CUV-S
- 繁體中文 CUV-T
- Čeština BKR
- Nederlands STVE
- Français LSG
- Deutsch SCH
- Ελληνικά Vamvas
- ગુજરાતી GU-IRV
- Hausa HCB
- עברית Hebrew
- हिन्दी HCV
- Magyar KAROLI
- Bahasa Indonesia INDO-TB
- Italiano Diodati
- 日本語 Kougo
- 한국어 Korean
- മലയാളം MAL
- मराठी MRCV
- Norsk DNB
- فارسی OPV
- Polski BG
- Português Almeida
- Română Cornilescu
- Русский Synodal
- Español RVG
- Kiswahili Neno
- Svenska SV1917
- Tagalog TAG-ADB
- தமிழ் TCV
- తెలుగు TSA
- ภาษาไทย THAI-KJV
- Українська Ohienko
- Tiếng Việt CADMAN
- Yorùbá YCB
circa 605–538 BC
The Babylonian Exile
Jerusalem falls and the temple burns; Ezekiel and Daniel minister among the exiles as Lamentations mourns the city's ruin.
Verser från denna period
- Hesekiel 11:6ca 594 f.Kr.
Många ligga genom eder slagna här i staden; I haven uppfyllt dess gator med slagna.
- Hesekiel 11:7ca 594 f.Kr.
Därför säger Herren, HERREN så: De slagna vilkas fall I haven vållat i staden, de äro köttet, och den är grytan; men eder själva skall man föra bort ur den.
- Hesekiel 11:8ca 594 f.Kr.
I frukten för svärd, och svärd skall jag ock låta komma över eder, säger Herren, HERREN.
- Hesekiel 11:9ca 594 f.Kr.
Jag skall föra eder bort härifrån och giva eder i främlingars hand; och jag skall hålla dom över eder.
- Hesekiel 11:10ca 594 f.Kr.
För svärd skolen I falla; vid Israels gräns skall jag döma eder. Och I skolen förnimma att jag är HERREN.
- Hesekiel 11:11ca 594 f.Kr.
Staden skall icke vara en gryta för eder, och I skolen icke vara köttet i den; nej, vid Israels gräns skall jag döma eder.
- Hesekiel 11:12ca 594 f.Kr.
Då skolen I förnimma att jag är HERREN, I som icke haven vandrat efter mina stadgar och icke haven gjort efter mina rätter, utan haven gjort efter de hednafolks rätter, som bo runt omkring eder.»
- Hesekiel 11:13ca 594 f.Kr.
Medan jag så profeterade, hade Pelatja, Benajas son, uppgivit andan. Då föll jag ned på mitt ansikte och ropade med hög röst och sade: »Ack, Herre, HERRE, vill du då alldeles göra ände på kvarlevan av Israel?»
- Hesekiel 11:14ca 594 f.Kr.
Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
- Hesekiel 11:15ca 594 f.Kr.
»Du människobarn, dina bröder, ja, dina bröder dina nära fränder och hela Israels hus, alla de till vilka Jerusalems invånare säga: 'Hållen eder borta från HERREN; det är åt oss som landet har blivit givet till besittning' --
- Hesekiel 11:16ca 594 f.Kr.
om dem skall du alltså säga: Så säger Herren, HERREN: Ja, väl har jag fört dem långt bort ibland folken och förstrött dem i länderna, och med nöd har jag varit för dem en helgedom i de länder dit de hava kommit;
- Hesekiel 11:17ca 594 f.Kr.
men därför skall du nu säga: Så säger Herren, HERREN: Jag skall församla eder ifrån folkslagen och hämta eder tillhopa från de länder dit I haven blivit förströdda, och skall giva eder Israels land.
- Hesekiel 11:18ca 594 f.Kr.
Och när de hava kommit dit, skola de skaffa bort därifrån alla de skändliga och styggeliga avgudar som nu finnas där.
- Hesekiel 11:19ca 594 f.Kr.
Och jag skall giva dem alla ett och samma hjärta, och en ny ande skall jag låta komma i deras bröst; jag skall taga bort stenhjärtat ur deras kropp och giva dem ett hjärta av kött,
- Hesekiel 11:20ca 594 f.Kr.
så att de vandra efter mina stadgar och hålla mina rätter och göra efter dem, och de skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud.
- Hesekiel 11:21ca 594 f.Kr.
Men de vilkas hjärtan efterfölja de skändliga och styggeliga avgudarnas hjärtan, deras gärningar skall jag låta komma över deras huvuden, säger Herren, HERREN.»
- Hesekiel 11:22ca 594 f.Kr.
Och keruberna, följda av hjulen, lyfte sina vingar, och Israels Guds härlighet vilade ovanpå dem.
- Hesekiel 11:23ca 594 f.Kr.
Och HERRENS härlighet höjde sig och lämnade staden och stannade på berget öster om staden.
- Hesekiel 11:24ca 594 f.Kr.
Men mig hade en andekraft lyft upp och fört bort till de fångna i Kaldeen, så hade skett i synen, genom Guds Ande. Sedan försvann för mig den syn jag hade fått se.
- Hesekiel 11:25ca 594 f.Kr.
Och jag talade till de fångna alla de ord som HERREN hade uppenbarat för mig.
- Hesekiel 12:1ca 594 f.Kr.
Och HERRENS ord kom till mig; han sade;
- Hesekiel 12:2ca 594 f.Kr.
»Du människobarn, du bor mitt i det gensträviga släktet, bland människor som hava ögon att se med, men dock icke se, och öron att höra med, men dock icke höra, eftersom de äro ett så gensträvigt släkte.
- Hesekiel 12:3ca 594 f.Kr.
Så red nu till åt dig, du människobarn, vad man behöver, när man skall gå i landsflykt. Och vandra i deras åsyn åstad på ljusa dagen, ja, vandra i deras åsyn åstad från det ställe där du nu bor bort till en annan ort -- om de till äventyrs ville akta därpå, då de nu äro ett så gensträvigt släkte.
- Hesekiel 12:4ca 594 f.Kr.
För ut ditt bohag, på ljusa dagen och i deras åsyn, såsom skulle du gå i landsflykt, och vandra så i deras åsyn själv åstad på aftonen, såsom landsflyktiga pläga.
- Hesekiel 12:5ca 594 f.Kr.
Gör dig i deras åsyn en öppning i väggen, och för bohaget ut genom den.