Hoppa till innehåll

circa 605–538 BC

The Babylonian Exile

Jerusalem falls and the temple burns; Ezekiel and Daniel minister among the exiles as Lamentations mourns the city's ruin.

1,784 verser · 3 böcker omfattas

Verser från denna period

Filtrera efter bok
  1. Hesekiel 8:7ca 594 f.Kr.

    Sedan förde han mig till förgårdens ingång, och jag fick där se ett hål i väggen.

  2. Hesekiel 8:8ca 594 f.Kr.

    Och han sade till mig: »Du människobarn, bryt igenom väggen.» Då bröt jag igenom väggen och fick nu se en dörr.

  3. Hesekiel 8:9ca 594 f.Kr.

    Och han sade till mig: »Gå in och se vilka onda styggelser de här bedriva.»

  4. Hesekiel 8:10ca 594 f.Kr.

    När jag nu kom in, fick jag se allahanda bilder av vederstyggliga kräldjur och fyrfotadjur, så ock Israels hus' alla eländiga avgudar, inristade runt omkring på väggarna.

  5. Hesekiel 8:11ca 594 f.Kr.

    Och framför dem stodo sjuttio av: de äldste i Israels hus, och Jaasanja, Safans son, stod mitt ibland dem, och var och en av dem hade sitt rökelsekar i handen, och vällukt steg upp från rökelsemolnet.

  6. Hesekiel 8:12ca 594 f.Kr.

    Och han sade till mig: »Du människobarn, ser du vad de äldste i Israels hus bedriva i mörkret, var och en i sin avgudakammare? Ty de säga: 'HERREN ser oss icke, HERREN har övergivit landet.'»

  7. Hesekiel 8:13ca 594 f.Kr.

    Därefter sade han till mig: »Du skall få se ännu flera, större styggelser som dessa bedriva.»

  8. Hesekiel 8:14ca 594 f.Kr.

    Och han förde mig fram mot ingången till norra porten på HERRENS hus, och se, där sutto kvinnor som begräto Tammus.

  9. Hesekiel 8:15ca 594 f.Kr.

    Och han sade till mig: »Du människobarn, ser du detta? Men du skall få se ännu flera styggelser, större än dessa.»

  10. Hesekiel 8:16ca 594 f.Kr.

    Och han förde mig till den inre förgården till HERRENS hus, och se, vid ingången till HERRENS tempel, mellan förhuset och altaret, stodo vid pass tjugufem män, som vände ryggarna åt HERRENS tempel och ansiktena åt öster, och som tillbådo solen i öster.

  11. Hesekiel 8:17ca 594 f.Kr.

    Och han sade till mig: »Du människobarn, ser du detta? Är det icke nog för Juda hus att bedriva de styggelser som de här hava bedrivit, eftersom de nu ock hava uppfyllt landet med orätt och åter hava förtörnat mig? Se nu huru de sätta vinträdskvisten för näsan!

  12. Hesekiel 8:18ca 594 f.Kr.

    Därför skall också jag utföra mitt: verk i vrede; jag skall icke visa någon skonsamhet och icke hava någon misskund. Och om de än ropa med hög röst inför mig, skall jag dock icke höra dem.»

  13. Hesekiel 9:1ca 594 f.Kr.

    Och jag hörde honom ropa med hög röst och säga: »Kommen hit med hemsökelser över staden, och var och en have sitt mordvapen i handen.»

  14. Hesekiel 9:2ca 594 f.Kr.

    Och se, då kommo sex män från övre porten, den som vetter åt norr och var och en hade sin stridshammare i handen; och bland dem fanns en man som var klädd i linnekläder och hade ett skrivtyg vid sin länd. Och de kommo och ställde sig vid sidan av kopparaltaret.

  15. Hesekiel 9:3ca 594 f.Kr.

    Och Israels Guds härlighet hade lyft sig från keruben, som den vilade på, och hade flyttat sig till tempelhusets tröskel, och ropade nu till mannen som var klädd i linnekläderna och hade skrivtyget vid sin länd;

  16. Hesekiel 9:4ca 594 f.Kr.

    HERREN sade till honom: »Gå igenom Jerusalems stad, och teckna med ett tecken på pannan de män som sucka och jämra sig över alla styggelser som bedrivas därinne.»

  17. Hesekiel 9:5ca 594 f.Kr.

    Och till de andra hörde jag honom säga: »Dragen fram i staden efter honom och slån ned folket; visen ingen skonsamhet och haven ingen misskund.

  18. Hesekiel 9:6ca 594 f.Kr.

    Både åldringar och ynglingar och jungfrur, både barn och kvinnor skolen I dräpa och förgöra, men I mån icke komma vid någon som har tecknet på sig, och I skolen begynna vid min helgedom.» Och de begynte med de äldste, med de män som stodo framför tempelhuset.

  19. Hesekiel 9:7ca 594 f.Kr.

    Han sade nämligen till dem: »Orenen tempelhuset, och fyllen upp förgårdarna med slagna; dragen sedan ut.» Och de drogo ut och slogo ned folket i staden.

  20. Hesekiel 9:8ca 594 f.Kr.

    Då nu jag blev lämnad kvar, när de så slogo folket, föll jag ned på mitt ansikte och ropade och sade: »Ack, Herre, HERRE, vill du då förgöra hela kvarlevan av Israel, eftersom du så utgjuter din vrede över Jerusalem?»

  21. Hesekiel 9:9ca 594 f.Kr.

    Han sade till mig: »Israels och Juda hus' missgärning är alltför stor; landet är uppfyllt med orätt, och staden är full av lagvrängning. Ty de säga: 'HERREN har övergivit landet, HERREN ser det icke.'

  22. Hesekiel 9:10ca 594 f.Kr.

    Därför skall icke heller jag visa någon skonsamhet eller hava någon misskund, utan skall låta deras gärningar komma över deras huvuden.»

  23. Hesekiel 9:11ca 594 f.Kr.

    Och mannen som var klädd i linnekläderna och hade skrivtyget vid sin länd kom nu tillbaka och gav besked och sade: »Jag har gjort såsom du bjöd mig.»

  24. Hesekiel 10:1ca 594 f.Kr.

    Och jag fick se att på fästet, som vilade på kerubernas huvuden, fanns något som tycktes vara av safirsten, något som till utseendet liknade en tron; detta syntes ovanpå dem.

  25. Hesekiel 10:2ca 594 f.Kr.

    Och han sade till mannen som var klädd i linnekläderna, han sade: »Gå in mellan rundlarna, in under keruben, och tag dina händer fulla med eldsglöd från platsen mellan keruberna, och strö ut dem över staden.» Och jag såg honom gå.