God

Menar du att sådant är riktigt? Kan du påstå att du har rätt mot Gud,

Om du syndar, vad gör du väl honom därmed? Och om dina överträdelser äro många, vad skadar du honom därmed?

Eller om du är rättfärdig, vad giver du honom, och vad undfår han av din hand?

men ingen frågar: »Var är min Gud, min skapare, han som låter lovsånger ljuda mitt i natten,

Se, på fåfängliga böner hör icke Gud, den Allsmäktige aktar icke på slikt;

allra minst, när du påstår att du icke får skåda honom, att du måste vänta på honom, fastän saken är uppenbar.

Och nu menar du att hans vrede ej håller någon räfst, och att han föga bekymrar sig om människors övermod?

Bida ännu litet, så att jag får giva dig besked, ty ännu något har jag att säga till Guds försvar.

Ja, förvisso skola mina ord icke vara lögn; en man med fullgod insikt har du framför dig.

Se, Gud är väldig, men han försmår dock ingen, han som är så väldig i sitt förstånds kraft.

Han tager ej sina ögon från de rättfärdiga; de få trona i konungars krets, för alltid låter han dem sitta där i höghet.

så vill han därmed visa dem vad de hava gjort, och vilka överträdelser de hava begått i sitt högmod;

Om de då höra på honom och underkasta sig, så få de framleva sina dagar i lycka och sina år i ljuvlig ro.

Ja, de som med gudlöst hjärta hängiva sig åt vrede och icke anropa honom, när han lägger dem i band,

Så sökte han ock draga dig ur nödens gap, ut på en rymlig plats, där intet trångmål rådde; och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta rätter.

Ty vrede borde ej få uppegga dig under din tuktans tid, och huru svårt du än har måst plikta, borde du ej därav ledas vilse.

Huru kan han lära dig bedja, om icke genom nöd och genom allt som nu har prövat din kraft?

Se, Gud är upphöjd genom sin kraft. Var finnes någon mästare som är honom lik?

Vem har föreskrivit honom hans väg, och vem kan säga: »Du gör vad orätt är?»

Tänk då på att upphöja hans gärningar, dem vilka människorna besjunga

Ja, Gud är för hög för vårt förstånd, hans år äro flera än någon kan utrannsaka.

Se, vattnets droppar drager han uppåt, och de sila ned såsom regn, där hans dimma går fram;

Ja, kan någon fatta molnens utbredning, braket som utgår från hans hydda?

Se, sitt ljungeldsljus breder han ut över molnen, och själva havsgrunden höljer han in däri.

Ty så utför han sina domar över folken; så bereder han ock näring i rikligt mått.