Hoppa till innehåll

God

11,427 verser · 2 familjemedlemmar

Verser som nämner God

Filtrera efter bok
  1. Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,

  2. då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,

  3. Jag ropar till dig, men du svarar mig icke; jag står här, men de bespejar mig allenast.

  4. Du förvandlas för mig till en grym fiende, med din starka hand ansätter du mig.

  5. Du lyfter upp mig i stormvinden och för mig hän, och i bruset låter du mig försmälta av ångest.

  6. Ja, jag förstår att du vill föra mig till döden, till den boning dit allt levande församlas.

  7. Men skulle man vid sitt fall ej få sträcka ut handen, ej ropa efter hjälp, när ofärd har kommit?

  8. Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?

  9. Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?

  10. Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.

  11. Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?

  12. Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.

  13. Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.

  14. Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.

  15. Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!

  16. Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.

  17. Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;

  18. Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.

  19. Nu mån I icke säga: »Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne.»

  20. Guds ande är det som har gjort mig, den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv.

  21. Se, jag är likställd med dig inför Gud, jag är danad av en nypa ler, också jag.

  22. men se, han finner på sak mot mig, han aktar mig såsom sin fiende.

  23. Han sätter mina fötter i stocken, vaktar på alla mina vägar.»

  24. Nej, häri har du orätt, svarar jag dig. Gud är ju förmer än en människa.

  25. Huru kan du gå till rätta med honom, såsom gåve han aldrig svar i sin sak?