God

Han gömmer sin tron för vår åsyn, han omhöljer den med sina skyar.

Himmelens pelare skälva, de gripas av förfäran vid hans näpst.

Med sin kraft förskräckte han havet, och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.

Blott han andades, blev himmelen klar; hans hand genomborrade den snabba ormen.

Se, detta är allenast utkanterna av hans verk; en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?

Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:

aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,

Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.

Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?

Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?

Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?

Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.

Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:

Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.

Ja, där bär man hand på hårda stenen; bergen omvälvas ända ifrån rötterna.

In i klipporna bryter man sig gångar, där ögat får se allt vad härligt är.

Vattenådror täppas till och hindras att gråta. Så dragas dolda skatter fram i ljuset.

Gud, han är den som känner vägen till henne, han är den som vet var hon har sin boning.

Ty han förmår skåda till jordens ändar, allt vad som finnes under himmelen ser han.

När han mätte ut åt vinden dess styrka och avvägde vattnen efter mått,

när han stadgade en lag för regnet och en väg för tordönets stråle,

då såg han och uppenbarade henne, då lät han henne stå fram, då utforskade han henne.

Och till människorna sade han så: »Se Herrens fruktan, det är vishet, och att fly det onda är förstånd.»

Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,

då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!