Psaltaren118

Uppmaning till allmän tacksägelse

Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

Så säge Israel, ty hans nåd varar evinnerligen.

Så säge Arons hus, ty hans nåd varar evinnerligen.

Så säge de som frukta HERREN[1], ty hans nåd varar evinnerligen.

I mitt trångmål åkallade jag HERREN, och HERREN svarade mig och ställde mig på rymlig plats.

HERREN står mig bi, jag skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?

HERREN står mig bi, han är min hjälpare, och jag skall få se med lust på dem som hata mig.

Bättre är att taga sin tillflykt till HERREN än att förlita sig på människor.

Bättre är att taga sin tillflykt till HERREN än att förlita sig på furstar.

Alla hedningar omringa mig, men i HERRENS namn skall jag förgöra dem.

De omringa mig, ja, de omringa mig, men i HERRENS namn skall jag förgöra dem.

De omringa mig såsom bin, men de slockna såsom eld i törne; i HERRENS namn skall jag förgöra dem.

Man stöter mig hårdeligen, för att jag skall falla, men HERREN hjälper mig.

HERREN är min starkhet och min lovsång, och han blev mig till frälsning.

Man sjunger med jubel om frälsning i de rättfärdigas hyddor: »HERRENS högra hand gör mäktiga ting.

HERRENS högra han upphöjer, HERRENS högra hand gör mäktiga ting.»

Jag skall icke dö, utan leva och förtälja HERRENS gärningar.

Väl tuktade mig HERREN, men han gav mig icke åt döden.

Öppnen för mig rättfärdighetens portar; jag vill gå in genom dem och tacka HERREN.

Detta är HERRENS port, de rättfärdiga skola gå in genom den.

Jag tackar dig för att du svarade mig och blev mig till frälsning.

Den sten som byggningsmännen förkastade har blivit en hörnsten.

Av HERREN har den blivit detta; underbart är det i våra ögon.

Detta är den dag som HERREN har gjort; låtom oss på den fröjdas och vara glada.

Ack HERRE, fräls! Ack HERRE, låt väl gå!

Välsignad vare han som kommer, i HERRENS namn. Vi välsigna eder från HERRENS hus.

HERREN är Gud, och han gav oss ljus. Ordnen eder i högtidsled, med lövrika kvistar i händerna, fram till altarets horn.

Du är min Gud, och jag vill tacka dig; min Gud, jag vill upphöja dig.

Tacka HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen. [1] Se Frukta Gud i Ordförkl.

Use ← → arrow keys to navigate