Bibelverser om Wicked

Ja, bedrövelse och ångest skall komma över den människas själ, som gör det onda, först och främst över judens, så ock över grekens.

Men härlighet och ära och frid skall tillfalla var och en som gör det goda, först och främst juden, så ock greken.

Så är ock skrivet: »Ingen rättfärdig finnes, icke en enda.

Ingen förståndig finnes, ingen finnes som söker Gud.

Nej, alla hava de avvikit, allasammans hava de blivit odugliga, ingen finnes som gör vad gott är, det finnes ingen enda.

En öppen grav är deras strupe, sina tungor bruka de till svek. Huggormsgift är inom deras läppar.

Deras mun är full av förbannelse och bitterhet.

Deras fötter äro snara, när det gäller att utgjuta blod.

Förödelse och elände är på deras vägar,

och fridens väg känna de icke.

Guds fruktan är icke för deras ögon.»

Ty de som äro köttsliga, de hava sitt sinne vänt till vad köttet tillhör; men de som äro andliga, de hava sitt sinne vänt till vad Anden tillhör.

Köttets sinne är nämligen fiendskap mot Gud, eftersom det icke är Guds lag underdånigt, ej heller kan vara det.

Men de som äro i ett köttsligt väsende kunna icke behaga Gud.

Detta vill säga: Icke de äro Guds barn, som äro barn efter köttet, men de som äro barn efter löftet, de räknas för säd.

Så är ock skrivet: »Jakob älskade jag, men Esau hatade jag.»

Men de flesta av dem hade Gud icke behag till; de blevo ju nedgjorda i öknen.

Men detta vederfors dem för att tjäna till en varnagel, och det blev upptecknat till lärdom för oss, som hava tidernas ände inpå oss.

Så har han ock gjort eder levande, eder som voren döda genom de överträdelser och synder

i vilka I förut vandraden, efter denna världs och tidsålders sätt, i det I följden fursten över luftens härsmakt, över den andemakt som nu är verksam i de ohörsamma.

Bland dessa voro förut också vi allasammans, där vi vandrade i vårt kötts begärelser och gjorde vad köttet och sinnet ville; och vi voro genom vår natur hemfallna åt vredesdomen, vi likasom de andra.

kommen ihåg att I på den tiden, då när I voren utan Kristus, voren utestängda från medborgarskap i Israel och främmande för löftets förbund, utan hopp och utan Gud i världen.

Nu däremot, då I ären i Kristus Jesus, haven I, som förut voren fjärran, kommit nära, i och genom Kristi blod.

Ty han är vår frid, han som av de båda har gjort ett och brutit ned den skiljemur som stod emellan oss, nämligen ovänskapen.

Jag tillsäger eder alltså och uppmanar eder allvarligt i Herren, att icke mer vandra såsom hedningarna i sitt sinnes fåfänglighet vandra,