Bibelverser om Industry

Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.

Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.

Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.

Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.

Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:

»Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans.»

Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.

Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna. [1] Kap. 31 v. 10--31 alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.

Intet som mina ögon begärde undanhöll jag dem, och ingen glädje nekade jag mitt hjärta. Ty mitt hjärta fann glädje i all min möda, och detta var min behållna del av all min möda.

Men när jag så vände mig till att betrakta alla de verk som mina händer hade gjort, och den möda som jag hade nedlagt på dem, se, då var det allt fåfänglighet och ett jagande efter vind. Ja, under solen finnes intet som kan räknas för vinning.

Och jag blev led vid livet, ty illa behagade mig vad som händer under solen, eftersom allt är fåfänglighet och ett jagande efter vind.

Ja, jag blev led vid all den möda som jag hade gjort mig under solen, eftersom jag åt någon annan som skall komma efter mig måste lämna vad jag har gjort.

Och vem vet om denne skall vara en vis man eller en dåre? Men ändå skall han få råda över allt det varpå jag har nedlagt min möda och min vishet under solen. Också detta är fåfänglighet.

Så begynte jag då att åter förtvivla i mitt hjärta över all den möda som jag hade gjort mig under solen.

Ty om en människa med vishet och insikt och skicklighet har utstått sin möda, så måste hon dock lämna sin del åt en annan som icke har haft någon möda därmed. Också detta är fåfänglighet och ett stort elände.

Ja, vad gagn har människan av all möda och hjärteoro som hon gör sig under solen?

och att sätta eder ära i att leva i stillhet och sköta vad eder åligger och arbeta med edra händer, enligt vad vi hava bjudit eder,

så att I skicken eder höviskt mot dem som stå utanför och icke behöven anlita någons hjälp.

Redan när vi voro hos eder, gåvo vi ju eder det budet: om någon icke vill arbeta, så skall han icke heller äta.

Vi höra nämligen att somliga bland eder föra en oordentlig vandel och icke arbeta, utan allenast syssla med sådant som icke kommer dem vid.

Sådana människor bjuda och förmana vi i Herren Jesus Kristus, att de arbeta i stillhet, så att de kunna äta sitt eget bröd.