Bibelverser om Humility

fria ifrån genstridighet och ifrån begär efter fåfänglig ära. Fasthellre må var och en i ödmjukhet akta den andre förmer än sig själv.

Och sen icke var och en på sitt eget bästa, utan var och en också på andras.

Varen så till sinnes som Kristus Jesus var[1],

han som var till i Guds-skepnad, men icke räknade jämlikheten med Gud såsom ett byte,

utan utblottade sig själv, i det han antog tjänare-skepnad, när han kom i människogestalt. Så befanns han i utvärtes måtto vara såsom en människa

och ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset.

Därför har ock Gud upphöjt honom över allting och givit honom det namn som är över alla namn

för att i Jesu namn alla knän skola böja sig, deras som äro i himmelen, och deras som äro på jorden, och deras som äro under jorden,

och för att alla tungor skola bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herre.

Icke som om jag redan hade vunnit det eller redan hade blivit fullkomlig, men jag far efter att vinna det, eftersom jag själv har blivit vunnen av Kristus Jesus.

Ja, mina bröder, jag håller icke före att jag ännu har vunnit det, men ett gör jag: jag förgäter det som är bakom mig och sträcker mig mot det som är framför mig

Den broder som lever i ringhet berömme sig av sin höghet.

Den åter som är rik berömme sig av sin ringhet, ty såsom gräsets blomster skall han förgås.

Så skolen I ock, I yngre, å eder sida underordna eder de äldre. Ikläden eder alla, i umgängelsen med varandra, ödmjukheten såsom en tjänardräkt. Ty »Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka giver han nåd».

Ödmjuken eder alltså under Guds mäktiga hand, för att han må upphöja eder i sinom tid.