Bibelverser om Humility

Då gick konung David in och satte sig ned inför HERRENS ansikte och sade: »Vem är jag, Herre, HERRE, och vad är mitt hus, eftersom du har låtit mig komma härtill?

Och detta har ändå synts dig vara för litet, Herre, HERRE; du har ock talat angående din tjänares hus om det som ligger långt fram i tiden. Och härom har du talat på människosätt, Herre, HERRE!

Vad är då en människa, att du gör så stor sak av henne, aktar på henne så noga,

synar henne var morgon, prövar henne vart ögonblick?

huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?

Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.

Se, ej ens månen skiner nog klart, ej ens stjärnorna äro rena i hans ögon;

huru mycket mindre då människan, det krypet, människobarnet, den masken!

Har du en sådan arm som Gud, och förmår du dundra med din röst såsom han?

Pryd dig då med ära och höghet, kläd dig i majestät och härlighet.

Men hör nu, så vill jag tala; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.

Blott hörsägner hade jag förnummit om dig, men nu har jag fått se dig med egna ögon.

Därför tager jag det tillbaka och ångrar mig, i stoft och aska.

Av barns och spenabarns mun har du upprättat en makt, för dina ovänners skull, till att nedslå fienden och den hämndgirige.

När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna, som du har berett,

En vallfartssång; av David. HERRE, mitt hjärta står icke efter vad högt är, och mina ögon se ej efter vad upphöjt är, och jag umgås icke med stora ting, med ting som äro mig för svåra.

Nej, jag har lugnat och stillat min själ; såsom ett avvant barn i sin moders famn, ja, såsom ett avvant barn, så är min själ i mig.

HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne, en människoson, att du tänker på honom?

En människa är lik en fläkt, hennes dagar såsom en försvinnande skugga.

Förhäv dig icke inför konungen, och träd icke fram på de stores plats.

Ty det är bättre att man säger till dig: »Stig hitupp», än att man flyttar ned dig för någon förnämligare man, någon som dina ögon redan hava sett.

Ja, jag är för oförnuftig för att kunna räknas såsom människa, jag har icke mänskligt förstånd;

vishet har jag icke fått lära, så att jag äger kunskap om den Helige.

Jag vet det, HERRE: människans väg beror ej av henne, det står icke i vandrarens makt att rätt styra sina steg.

Så tukta mig, HERRE likväl med måtta; icke i din vrede, på det att du ej må göra mig till intet.