Bibelverser om Harlot

»Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.

Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.

Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.

Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.

Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.

Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.

Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»

Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.

Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;

ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.

Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.

Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.

Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.

Genom hennes hus gå dödsrikets vägar, de som föra nedåt till dödens kamrar.

En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.

Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,

för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:

»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:

»Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.»

han vet icke att det bär till skuggornas boning, hennes gäster hamna i dödsrikets djup.

På den tiden skall Tyrus ligga förgätet i sjuttio år, såsom rådde där alltjämt en och samma konung; men efter sjuttio år skall det gå med Tyrus, såsom det heter i visan om skökan:

»Tag din harpa och gå omkring i staden, du förgätna sköka; spela vackert och sjung flitigt, så att man kommer ihåg dig.»