Bibelverser om Good and Evil

Jag levde en gång utan lag; men när budordet kom, fick synden liv,

och jag hemföll åt döden. Så befanns det att budordet, som var givet till liv, det blev mig till död;

ty då synden fick tillfälle, förledde den mig genom budordet och dödade mig genom det.

Alltså är visserligen lagen helig, och budordet heligt och rättfärdigt och gott.

Har då verkligen det som är gott blivit mig till död? Bort det! Men synden har blivit det, för att så skulle varda uppenbart att den var synd, i det att den genom något som självt var gott drog över mig död; och så skulle synden bliva till övermått syndig, genom budordet.

Vi veta ju att lagen är andlig, men jag är av köttslig natur, såld till träl under synden.

Ty jag kan icke fatta att jag handlar såsom jag gör; jag gör ju icke vad jag vill, men vad jag hatar, det gör jag.

Om jag nu gör det som jag icke vill, så giver jag mitt bifall åt lagen och vidgår att den är god.

Så är det nu icke mer jag som gör sådant, utan synden, som bor i mig.

Ty jag vet att i mig, det är i mitt kött, bor icke något gott; viljan är väl tillstädes hos mig, men att göra det goda förmår jag icke.

Ja, det goda som jag vill gör jag icke; men det onda som jag icke vill, det gör jag.

Om jag alltså gör vad jag icke vill, så är det icke mer jag som gör det, utan synden, som bor i mig.

Så finner jag nu hos mig, som har viljan att göra det goda, den lagen, att det onda fastmer är tillstädes hos mig.

Ty efter min invärtes människa har jag min lust i Guds lag;

men i mina lemmar ser jag en annan lag, en som ligger i strid med den lag som är i min håg, en som gör mig till fånge under syndens lag, som är i mina lemmar.

Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? --

Gud vare tack, genom Jesus Kristus, vår Herre! Alltså tjänar jag, sådan jag är i mig själv, visserligen med min håg Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag.

Och ur drakens gap och ur vilddjurets gap och ur den falske profetens mun såg jag tre orena andar utgå, lika paddor.

De äro nämligen onda andar som göra tecken, och som gå ut till konungarna i hela världen, för att samla dem till striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag.

(»Se, jag kommer såsom en tjuv; salig är den som vakar och bevarar sina kläder, så att han icke måste gå naken, och man får se hans skam.»)

Och de församlade dem till den plats som på hebreiska heter Harmagedon.

Och den sjunde göt ut sin skål i luften. Då gick en stark röst ut från tronen i templet och sade »Det är gjort.»

Och nu kommo ljungeldar och dunder och tordön, och det blev en stor jordbävning, en jordbävning så våldsam och så stor, att dess like icke hade förekommit, alltsedan människor blevo till på jorden.

Och den stora staden rämnade sönder i tre delar, och folkens städer störtade samman; och Gud kom ihåg det stora Babylon, så att han räckte det kalken med sin stränga vredes vin.

Och alla öar flydde, och inga berg funnos mer.