Jesus

till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.'

David kallar honom alltså 'herre'; huru kan han då vara hans son?»

Och han sade till sina lärjungar, så att allt folket hörde det:

Och när han såg upp, fick han se huru de rika lade ned sina gåvor i offerkistorna.

Därvid fick han ock se huru en fattig änka lade ned två skärvar.

Då sade han: »Sannerligen säger jag eder: Denna fattiga änka lade dit mer än alla de andra.

Och då några talade om helgedomen, huru den var uppförd av härliga stenar och prydd med helgedomsskänker, sade han:

Då frågade de honom och sade: »Mästare, när skall detta ske? Och vad bliver tecknet till att tiden är inne, då detta kommer att ske?»

Han svarade: »Sen till, att I icke bliven förvillade. Ty många skola komma under mitt namn och säga: 'Det är jag' och: 'Tiden är nära'. Men följen dem icke.

Därefter sade han till dem: »Folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike;

Men före allt detta skall man gripa eder, man skall förfölja eder och draga eder inför synagogorna och sätta eder i fängelse och föra eder fram inför konungar och landshövdingar, för mitt namns skull.

Ty jag skall giva eder sådana ord och sådan vishet, att ingen av edra vedersakare skall kunna stå emot eller säga något emot.

Och I skolen bliva hatade av alla för mitt namns skull.

Och då skall man få se 'Människosonen komma i en sky', med stor makt och härlighet.

Och han framställde för dem en liknelse: »Sen på fikonträdet och på alla andra träd.

Sannerligen säger jag eder: Detta släkte skall icke förgås, förrän allt detta sker.

Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola aldrig förgås.

Men vaken alltjämt, och bedjen att I mån kunna undfly allt detta som skall komma, och kunna bestå inför Människosonen.»

Och han undervisade om dagarna i helgedomen, men om aftnarna gick han ut till det berg som kallas Oljeberget och stannade där över natten.

Och allt folket kom bittida om morgonen till honom i helgedomen för att höra honom.

Och översteprästerna och de skriftlärde sökte efter tillfälle att röja honom ur vägen. De fruktade nämligen för folket.

Denne gick bort och talade med översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten om huru han skulle överlämna honom åt dem.

Och han gick in på deras anbud och sökte sedan efter lägligt tillfälle att förråda honom åt dem, utan att någon folkskockning uppstod.

Då sände han åstad Petrus och Johannes och sade: »Gån åstad och reden till åt oss, så att vi kunna äta påskalammet.»

De frågade honom: Var vill du att vi skola reda till det?»