God

Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.

Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;

nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.

Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. Sela.

Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.

när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.

Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.

Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,

så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.

Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,

månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?

Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.

Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.

Mitt hjärta flödar över av sköna ord; jag säger: min dikt gäller en konung; en snabb skrivares penna är min tunga.

Skarpa äro dina pilar; folk skola falla för dig; konungens fiender skola träffas i hjärtat.

Gud, din tron förbliver alltid och evinnerligen; ditt rikes spira är rättvisans spira.

Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet; därför har Gud, din Gud, smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder.

Av myrra, aloe och kassia dofta alla dina kläder; från elfenbenspalatser gläder dig strängaspel.

Hör, dotter, och giv akt, och böj ditt öra härtill: Förgät nu ditt folk och din faders hus,

För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång.

om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. Sela.

En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning.

Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr.