Fullständig isolering och kroppslig förgängelse

13

Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder; mina bekanta äro idel främlingar mot mig.

14

Mina närmaste hava dragit sig undan, och mina förtrogna hava förgätit mig.

15

Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling; en främmande man har jag blivit i deras ögon.

16

Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke; ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.

17

Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag väcker leda hos min moders barn.

18

Till och med de små barnen visa mig förakt; så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.

19

Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med; de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.

20

Benen i min kropp tränga ut i hud och hull; knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.

21

Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner, då nu Guds hand så har hemsökt mig.

22

Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud, och aldrig bliva mätta av mitt kött?