Bibelverser om Beasts

Men dessa skolen I icke äta av de idisslande djuren och av dem som hava klövar: kamelen, ty han idisslar väl, men har icke klövar, han skall gälla för eder såsom oren; klippdassen, ty han idisslar väl

men har icke klövar, han skall gälla for eder såsom oren; haren, ty han idisslar väl,

men har icke klövar, han skall gälla för eder såsom oren; svinet,

ty det har väl klövar och har dem helkluvna, men det idisslar icke, det skall gälla för eder såsom orent.

Av dessa djurs kött skolen I icke äta, ej heller skolen I komma vid deras döda kroppar; de skola gälla för eder såsom orena.

När åsninnan nu såg HERRENS ängel, lade hon sig ned under Bileam. Då upptändes Bileams vrede och han slog åsninnan med sin stav.

Men HERREN öppnade åsninnans mun, och hon sade till Bileam: »Vad har jag gjort dig, eftersom du nu tre gånger har slagit mig?»

Bileam svarade åsninnan: »Du har ju handlat skamligt mot mig; om jag hade haft ett svärd i min hand, skulle jag nu hava dräpt dig.»

Men åsninnan sade till Bileam: »Är icke jag din egen åsninna, som du har ridit på i all din tid intill denna dag? Och har jag någonsin förut plägat göra så mot dig? Han svarade: »Nej.»

Och HERREN öppnade Bileams ögon, så att han såg HERRENS ängel stå på vägen med ett draget svärd i sin hand. Då bugade han sig och föll ned på sitt ansikte.

Och HERRENS ängel sade till honom: »Varför har du nu tre gånger slagit din åsninna? Se, jag har gått ut för att hindra dig, ty denna väg leder till fördärv och är mig emot.

Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?

De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.

Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.

Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?

Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.

Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.

Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.

Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?

Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!

Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.

Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.

De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.

Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.

Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. Sela.