Adam

Och HERREN Gud danade av jord alla markens djur och alla himmelens fåglar, och förde dem fram till mannen för att se huru denne skulle kalla dem; ty såsom mannen kallade var levande varelse, så skulle den heta.

Och mannen gav namn åt alla boskapsdjur, åt fåglarna under himmelen och åt alla markens djur. Men för Adam fann han icke någon hjälp, sådan som honom hövdes.

Då lät HERREN Gud en tung sömn falla på mannen, och när han hade somnat, tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med kött.

Då sade mannen: »Ja, denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon skall heta maninna, ty av man är hon tagen.»

Och de hörde HERREN Gud vandra i lustgården, när dagen begynte svalkas; då gömde sig mannen med sin hustru för HERREN Guds ansikte bland träden i lustgården.

Men HERREN Gud kallade på mannen och sade till honom: »Var är du?»

Och till Adam sade han: »Eftersom du lyssnade till din hustrus ord och åt av det träd om vilket jag hade bjudit dig och sagt: 'Du skall icke äta därav', därför vare marken förbannad för din skull. Med vedermöda skall du nära dig av den i alla dina livsdagar;

Och mannen gav sin hustru namnet Eva[1], ty hon blev en moder åt allt levande.

Och HERREN Gud gjorde åt Adam och hans hustru kläder av skinn och satte på dem.

Och mannen kände sin hustru Eva, och hon blev havande och födde Kain; då sade hon: »Jag har fött[1] en man genom HERRENS hjälp.»

Och Adam kände åter sin hustru, och hon födde en son och gav honom namnet Set, i det hon sade: »Gud har beskärt[2] mig en annan livsfrukt, till ersättning för Abel, eftersom Kain dräpte honom.»

Detta är stycket om Adams släkt. När Gud skapade människor, gjorde han dem lika Gud.

Till man och kvinna skapade han dem; och han välsignade dem och gav dem namnet människa[1], när de blevo skapade.

När Adam var ett hundra trettio år gammal, födde han en son som var honom lik, hans avbild, och gav honom namnet Set.

Och sedan Adam hade fött Set, levde han åtta hundra år och födde söner och döttrar.

Alltså blev Adams hela levnadsålder nio hundra trettio år; därefter dog han.

När den Högste gav arvslotter åt folken, när han fördelade människors barn, då utstakade han gränserna för folken efter antalet av Israels barn.

Adam, Set, Enos,

Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,

som var son av Enos, som var son av Set, som var son av Adam, som var son av Gud.

och dock har under tiden från Adam till Moses döden haft väldet också över dem som icke hade syndat genom en överträdelse, i likhet med vad Adam gjorde, han som är en förebild till den som skulle komma.

Och såsom i Adam alla dö, så skola ock i Kristus alla göras levande.

Så är ock skrivet: »Den första människan, Adam, blev en levande varelse med själ.» Den siste Adam åter blev en levandegörande ande.

Adam blev ju först skapad och sedan Eva.

Och Adam blev icke bedragen, men kvinnan blev svårt bedragen och förleddes till överträdelse.