Människans skicklighet i att utforska jorden

Job 28:1-11

Silvret har ju sin gruva, sin fyndort har guldet, som man renar;

järn hämtas upp ur jorden, och stenar smältas till koppar.

Man sätter då gränser för mörkret, och rannsakar ned till yttersta djupet,

Där spränger man schakt långt under markens bebyggare, där färdas man förgäten djupt under vandrarens fot, där hänger man svävande, fjärran ifrån människor.

Ovan ur jorden uppväxer bröd, men därnere omvälves den såsom av eld.

Där, bland dess stenar, har safiren sitt fäste, guldmalm hämtar man ock där.

Stigen ditned är ej känd av örnen, och falkens öga har ej utspanat den;

den har ej blivit trampad av stolta vilddjur, intet lejon har gått därfram.

Ja, där bär man hand på hårda stenen; bergen omvälvas ända ifrån rötterna.

In i klipporna bryter man sig gångar, där ögat får se allt vad härligt är.

Vattenådror täppas till och hindras att gråta. Så dragas dolda skatter fram i ljuset.

Människans skicklighet i att utforska jorden

Reading Style

Typeface

Font Size 19px

Reading Width 45 chars

Options