Skip to content

Bibelverser om War

639 verser · 45 aspekter

Viktiga bibelverser

Filtrera efter bok
  1. Där ingen rådklokhet finnes kommer folket på fall, där de rådvisa äro många, där går det väl.

  2. Planer hava framgång, när de äro väl överlagda, och med rådklokhet må man föra krig.

  3. En vis man kan storma en stad full av hjältar och bryta ned det fäste som var dess förtröstan.

  4. Hästar rustas ut för stridens dag, men från HERREN är det som segern kommer.

  5. Ja, med rådklokhet skall man föra krig, och där de rådvisa äro många, där går det väl.

  6. Älska har sin tid, och hata har sin tid. Krig har sin tid, och fred har sin tid.

  7. Ingen människa har makt över vinden, till att hejda den, ej heller har någon makt över dödens dag, ej heller finnes undflykt i krig; så kan ogudaktigheten icke rädda sin man.

  8. Det fanns en liten stad med få invånare, och mot den kom en stor konung och belägrade den och byggde stora bålverk mot den.

  9. Men därinne fanns en fattig man som var vis; och denne räddade staden genom sin vishet. Dock, sedan tänkte ingen människa på denne fattige man.

  10. Då sade jag: Väl är vishet bättre än styrka, men den fattiges vishet bliver icke föraktad, och hans ord varda icke hörda.

  11. De vises ord, om de ock höras helt stilla, äro förmer än allt ropande av en dårarnas överste.

  12. Bättre är vishet än krigsredskap; ty en enda som felar kan fördärva mycket gott.

  13. Alla bära de svärd och äro väl förfarna i strid. Var och en har sitt svärd vid sin länd, till värn mot nattens faror.

  14. Edert land är en ödemark, edra städer äro uppbrända i eld, edra åkrar bliva i eder åsyn förtärda av främlingar; en ödeläggelse är det, såsom där främlingar hava omstörtat allt.

  15. Och han skall döma mellan hednafolken och skipa rätt åt många folk. Då skola de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skola ej mer lyfta svärd mot varandra och icke mer lära sig att strida.

  16. Av folket skall den ene förtrycka den andre, var och en sin nästa; den unge skall sätta sig upp mot den gamle, den ringe mot den högt ansedde.

  17. Dina män skola falla för svärd och dina hjältar i krig:

  18. hennes portar skola klaga och sörja, och övergiven skall hon sitta på marken.

  19. Jag vill sjunga om min vän, min väns sång om hans vingård. Min vän hade en vingård på en bördig bergskulle.

  20. Och han hackade upp den och rensade den från stenar och planterade där ädla vinträd; han byggde ett vakttorn därinne, han högg ock ut ett presskar däri. Så väntade han att den skulle bära äkta druvor, men den bar vilddruvor.

  21. Och nu, I Jerusalems invånare och I Juda män, fällen nu eder dom mellan mig och min vingård.

  22. Vad kunde mer göras för min vingård, än vad jag har gjort för den? Varför bar den då vilddruvor, när jag väntade att den skulle bära äkta druvor?

  23. Så vill jag nu kungöra för eder vad jag skall göra med min vingård: Jag skall taga bort dess hägnad, och den skall givas till skövling; jag skall bryta ned dess mur, och den skall bliva nedtrampad.

  24. Jag skall i grund fördärva den, ingen skall skära den eller gräva däri. Den skall fyllas med tistel och törne; och molnen skall jag förbjuda att sända ned regn på den.

  25. Ty HERREN Sebaots vingård, det är Israels hus; och Juda folk är hans älsklingsplantering. Men när han väntade laglydnad, då fann han lagbrott, och när han väntade rättfärdighet, fann han skriande orättfärdighet. --