Bibelverser om Persecution

Och jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan, och mellan din säd och hennes säd. Denna skall söndertrampa ditt huvud, och du skall stinga den i hälen.»

Då uppstod en ny konung över Egypten, en som icke visste av Josef.

Och denne sade till sitt folk: »Se, Israels barns folk är oss för stort och mäktigt.

Välan, låt oss då gå klokt till väga med dem; eljest kunde de ännu mer föröka sig; och om ett krig komme på, kunde de förena sig med våra fiender och begynna krig mot oss och sedan draga bort ur landet.»

Alltså satte man arbetsfogdar över dem och förtryckte dem med trälarbeten. Och de måste bygga åt Farao förrådsstäder, Pitom och Raamses.

Men ju mer man förtryckte dem, dess mer förökade de sig, och dess mer utbredde de sig, så att man begynte gruva sig för Israels barn.

Därför pålade egyptierna Israels barn ytterligare tvångsarbeten

och förbittrade deras liv med hårt arbete på murbruk och tegel och med alla slags arbeten på marken korteligen, med tvångsarbeten av alla slag, som de läto dem utföra

Och han sade ytterligare: »Varför jagar min herre så efter sin tjänare? Vad har jag då gjort, och vad för ont är i min hand?

Sände Isebel en budbärare till Elia och lät säga: »Gudarna straffe mig nu och framgent om jag icke i morgon vid denna tid låter det gå med ditt liv såsom det gick med alla dessas liv.»

Och säg: Så säger konungen: Sätten denne i fängelse och bespisen honom med fångkost, till dess jag kommer välbehållen hem.»

Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?

Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:

»Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.»

Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.

Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:

En sång av David, som han sjöng till HERREN för benjaminiten Kus' ords skull.

Om någon icke vill omvända sig, så vässer han sitt svärd, sin båge spänner han och gör den redo;

Genom de ogudaktigas övermod måste den arme lida. Må de fångas i de ränker som de hava uttänkt!

Skåda ned, svara mig, HERRE, min Gud; upplys mina ögon, så att jag icke somnar in i döden;

För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.

Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.

Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.

Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.

Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet: