Bibelverser om Persecution: Of Jesus

Och jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan, och mellan din säd och hennes säd. Denna skall söndertrampa ditt huvud, och du skall stinga den i hälen.»

Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?

Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:

»Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.»

Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.

Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:

För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.

Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.

Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.

Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.

Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:

På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.

Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.

Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.

Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.

Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.

Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.

Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.

Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.

De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.

Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.

Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.

För sångmästaren, efter »Liljor»; av David.

Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.

Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.