Bibelverser om Earth

Och Gud sade: »Varde mitt i vattnet ett fäste som skiljer vatten från vatten.»

Och Gud gjorde fästet, och skilde vattnet under fästet från vattnet ovan fästet; och det skedde så.

Och till Adam sade han: »Eftersom du lyssnade till din hustrus ord och åt av det träd om vilket jag hade bjudit dig och sagt: 'Du skall icke äta därav', därför vare marken förbannad för din skull. Med vedermöda skall du nära dig av den i alla dina livsdagar;

törne och tistel skall den bära åt dig, men markens örter skola vara din föda.

Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.

I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:

de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.

Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.

Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.

Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.

En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.

Jorden brister, ja, den brister; jorden rämnar, ja, den rämnar; jorden vacklar, ja, den vacklar;

jorden raglar, ja, den raglar såsom en drucken; den gungar såsom vaktskjulet i trädets topp. Dess överträdelse vilar tung på den, och den faller och kan icke mer stå upp.

Men strax efter den tidens vedermöda skall solen förmörkas och månen upphöra att giva sitt sken, och stjärnorna skola falla ifrån himmelen, och himmelens makter[3] skola bäva.

Och då skall Människosonens tecken visa sig på himmelen, och alla släkter på jorden skola då jämra sig. Och man skall få se 'Människosonen komma på himmelens skyar' med stor makt och härlighet.

Och han skall sända ut sina änglar med starkt basunljud, och de skola församla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himmelens ena ända till den andra.

Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola aldrig förgås.

Men om den dagen och den stunden vet ingen något, icke ens änglarna i himmelen, ingen utom Fadern allena.

Ty såsom det skedde på Noas tid, så skall det ske vid Människosonens tillkommelse.

Såsom människorna levde på den tiden, före floden: de åto och drucko, män togo sig hustrur, och hustrur gåvos åt män, ända till den dag då Noa gick in i arken;

och de visste av intet, förrän floden kom och tog dem allasammans bort -- så skall det ske vid Människosonens tillkommelse.

Men på den tiden, efter den vedermödan, skall solen förmörkas och månen upphöra att giva sitt sken,

och stjärnorna skola falla ifrån himmelen, och makterna[3] i himmelen skola bäva.

Och då skall man få se 'Människosonen komma i skyarna' med stor makt och härlighet.