The Life of Jesus

Ty intet är fördolt, utom för att det skall bliva uppenbarat; ej heller har något blivit undangömt, utom för att det skall komma i dagen.

Om någon har öron till att höra, så höre han.»

Och han sade till dem: »Akten på vad I hören. Med det mått som I mäten med skall ock mätas åt eder, och ännu mer skall bliva eder tilldelat.

Ty den som har, åt honom skall varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.»

Och han sade: »Så är det med Guds rike, som när en man sår säd i jorden;

och han sover, och han vaknar, och nätter och dagar gå, och säden skjuter upp och växer i höjden, han vet själv icke huru.

Av sig själv bär jorden frukt, först strå och sedan ax, och omsider finnes fullbildat vete i axet.

När så frukten är mogen, låter han strax lien gå, ty skördetiden är då inne.»

Och han sade: »Vad skola vi likna Guds rike vid, eller med vilken liknelse skola vi framställa det?

Det är såsom ett senapskorn, som när det lägges ned i jorden, är minst av alla frön på jorden;

men sedan det är nedlagt, skjuter det upp och bliver störst bland alla kryddväxter och får så stora grenar, att himmelens fåglar kunna bygga sina nästen i dess skugga.»

I många sådana liknelser förkunnade han ordet för dem, efter deras förmåga att fatta det;

och utan liknelse talade han icke till dem. Men för sina lärjungar uttydde han allt, när de voro allena.

Samma dag, om aftonen, sade han till dem: »Låt oss fara över till andra stranden.»

Så läto de folket gå och togo honom med i båten, där han redan förut var; och jämväl andra båtar följde med honom.

Då kom en häftig stormvind, och vågorna slogo in i båten, så att båten redan begynte fyllas.

Men han själv låg i bakstammen och sov, lutad mot huvudgärden. Då väckte de honom och sade till honom: »Mästare, frågar du icke efter att vi förgås?»

När han så hade vaknat, näpste han vinden och sade till sjön: »Tig, var stilla.» Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt.

Därefter sade han till dem: »Varför rädens I? Haven I ännu ingen tro?»

Och de hade blivit mycket häpna och sade till varandra: »Vem är då denne, eftersom både vinden och sjön äro honom lydiga?»

Så kommo de över till gerasenernas land, på andra sidan sjön.

Och strax då han hade stigit ur båten, kom en man, som var besatt av en oren ande, emot honom från gravarna där;

han hade nämligen sitt tillhåll bland gravarna. Och icke ens med kedjor kunde man numera fängsla honom;

ty väl hade han många gånger blivit fängslad med fotbojor och kedjor, men han hade slitit itu kedjorna och brutit sönder fotbojorna, och ingen kunde få makt med honom.

Och han vistades alltid, dag och natt, bland gravarna och på bergen och skriade och sargade sig själv med stenar.