Hoppa till innehåll

circa 605–538 BC

The Babylonian Exile

Jerusalem falls and the temple burns; Ezekiel and Daniel minister among the exiles as Lamentations mourns the city's ruin.

1,784 verser · 3 böcker omfattas

Verser från denna period

Filtrera efter bok
  1. Hesekiel 14:5ca 594 f.Kr.

    Så skall jag gripa Israels barn i hjärtat, därför att de allasammans hava vikit bort ifrån mig genom sina eländiga avgudar.

  2. Hesekiel 14:6ca 594 f.Kr.

    Säg därför till Israels hus: Så säger Herren, HERREN: Vänden om, ja, vänden eder bort ifrån edra eländiga avgudar, vänden edra ansikten bort ifrån alla edra styggelser.

  3. Hesekiel 14:7ca 594 f.Kr.

    Ty om någon av Israels hus, eller av främlingarna som bo i Israel, viker bort ifrån mig, och låter sina eländiga avgudar få insteg i sitt hjärta och ställer upp framför sig vad som är honom en stötesten till missgärning, och så kommer till profeten, för att denne skall fråga mig för honom, så vill jag, HERREN, själv giva honom svar:

  4. Hesekiel 14:8ca 594 f.Kr.

    jag skall vända mitt ansikte mot den mannen och göra honom till ett tecken och till ett ordspråk, och utrota honom ur mitt folk; och I skolen förnimma att jag är HERREN.

  5. Hesekiel 14:9ca 594 f.Kr.

    Men om profeten låter förföra sig och talar något ord, så har jag, HERREN, låtit den profeten bliva förförd; och jag skall uträcka min hand mot honom och förgöra honom ur mitt folk Israel.

  6. Hesekiel 14:10ca 594 f.Kr.

    Och de skola båda bära på sin missgärning: profetens missgärning skall räknas lika med den frågandes missgärning --

  7. Hesekiel 14:11ca 594 f.Kr.

    på det att Israels barn icke mer må gå bort ifrån mig och fara vilse, ej heller mer orena sig med alla sina överträdelser, utan vara mitt folk, såsom jag skall vara deras Gud, säger Herren, HERREN.

  8. Hesekiel 14:12ca 594 f.Kr.

    Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

  9. Hesekiel 14:13ca 594 f.Kr.

    Du människobarn, om ett land syndade mot mig och beginge otrohet, så att jag måste uträcka min hand mot det och fördärva dess livsuppehälle och sända hungersnöd över det och utrota därur både människor och djur,

  10. Hesekiel 14:14ca 594 f.Kr.

    och om då därinne funnes dessa tre män: Noa, Daniel och Job, så skulle de genom sin rättfärdighet rädda allenast sina egna liv, säger Herren, HERREN.

  11. Hesekiel 14:15ca 594 f.Kr.

    Om jag läte vilddjur draga fram genom landet och göra det folktomt, så att det bleve så öde att ingen vågade draga där fram för djuren skull,

  12. Hesekiel 14:16ca 594 f.Kr.

    då skulle, så sant jag lever, säger Herren, HERREN, dessa tre män, om de vore därinne, icke kunna rädda vare sig söner eller döttrar; allenast de själva skulle räddas, men landet måste bliva öde.

  13. Hesekiel 14:17ca 594 f.Kr.

    Eller om jag läte svärd komma över det landet, i det att jag sade: »Svärdet fare fram genom landet!», och jag så utrotade därur både människor och djur,

  14. Hesekiel 14:18ca 594 f.Kr.

    och om då dessa tre män vore därinne, så skulle de, så sant jag lever, säger Herren, HERREN, icke kunna rädda söner eller döttrar; allenast de själva skulle räddas.

  15. Hesekiel 14:19ca 594 f.Kr.

    Eller om jag sände pest i det landet och utgöte min vrede däröver i blod, för att utrota därur både människor och djur,

  16. Hesekiel 14:20ca 594 f.Kr.

    och om då Noa, Daniel och Job vore därinne, så skulle de, så sant jag lever, säger Herren, HERREN, icke kunna rädda vare sig son eller dotter; de skulle genom sin rättfärdighet rädda allenast sina egna liv.

  17. Hesekiel 14:21ca 594 f.Kr.

    Och så säger Herren, HERREN: Men huru mycket värre bliver det icke, när jag på en gång sänder mina fyra svåra straffdomar: svärd, hungersnöd, vilddjur och pest, över Jerusalem, för att utrota därur både människor och djur!

  18. Hesekiel 14:22ca 594 f.Kr.

    Likväl skola några räddade bliva kvar där, några söner och döttrar, som skola föras bort. Och se, dessa skola draga bort till eder; och när I fån se deras vandel och deras gärningar, då skolen I trösta eder för den olycka som jag har låtit komma över Jerusalem, ja, för allt som jag har låtit komma över det.

  19. Hesekiel 14:23ca 594 f.Kr.

    De skola vara eder till tröst, när I sen deras vandel och deras gärningar; I skolen då förstå att jag icke utan sak har gjort allt vad jag har gjort mot det, säger Herren, HERREN.

  20. Hesekiel 15:1ca 594 f.Kr.

    Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

  21. Hesekiel 15:2ca 594 f.Kr.

    Du människobarn, varutinnan är vinstockens trä förmer än annat trä, vinstockens, vars rankor växa upp bland skogens andra träd?

  22. Hesekiel 15:3ca 594 f.Kr.

    Tager man väl virke därav till att förfärdiga något nyttigt? Gör man ens därav en plugg för att på den hänga upp någonting?

  23. Hesekiel 15:4ca 594 f.Kr.

    Och om det nu därtill har varit livet till mat åt elden, så att dess båda ändar hava blivit förtärda av eld, och vad däremellan finnes är svett, duger det då till något nyttigt?

  24. Hesekiel 15:5ca 594 f.Kr.

    Icke ens medan det ännu var oskadat, kunde man förfärdiga något nyttigt därav; huru mycket mindre kan man förfärdiga något nyttigt därav, sedan det endels har blivit förtärt av elden och endels är svett!

  25. Hesekiel 15:6ca 594 f.Kr.

    Därför säger Herren, HERREN så: Såsom det händer med vinstockens trä bland annat trä från skogen, att Jag lämnar det till mat åt elden, så skall jag ock göra med Jerusalems invånare.