God

Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.

Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;

De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,

att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.

Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.

Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.

De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;

de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.

där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.

Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.

Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.

Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.

De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;

de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.

Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.

han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.

Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.

En sång, en psalm av David.

Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden.

Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.

Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.

Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära.

På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.

Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn,

Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?