God

på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak.

han sade: »Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.»

Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:

»Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont.»

Och när han bjöd hungersnöd komma över landet och fördärvade allt deras livsuppehälle,

till den tid då hans ord uppfylldes, då HERRENS tal bevisade hans oskuld.

Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mäktigare än dess ovänner voro,

de vilkas hjärtan han vände till att hata hans folk, till att lägga onda råd mot hans tjänare.

Han sände Mose, sin tjänare, och Aron, som han hade utvalt.

De gjorde hans tecken ibland dem och under i Hams land.

Han sände mörker och lät allt bliva mörkt; och de stodo icke emot hans ord.

De begärde, då lät han vaktlar komma, och med bröd från himmelen mättade han dem.

Ty han tänkte på sitt heliga ord, på sin tjänare Abraham.

Så förde han ut sitt folk med fröjd, med jubel dem som han hade utvalt.

för att de skulle hålla hans stadgar och taga hans lagar i akt. Halleluja!

Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?

Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,

så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.

Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.

Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.

Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.

Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.

Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.

Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.