Hoppa till innehåll

God

11,427 verser · 2 familjemedlemmar

Verser som nämner God

Filtrera efter bok
  1. De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.

  2. Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.

  3. Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.

  4. De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,

  5. Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.

  6. De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.

  7. De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.

  8. Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,

  9. De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.

  10. De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.

  11. De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,

  12. Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.

  13. Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.

  14. Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.

  15. Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.

  16. Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.

  17. Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov.

  18. Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!»

  19. Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

  20. Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,

  21. Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.

  22. Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.

  23. De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,

  24. att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.

  25. därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.